Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 / 232 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - Gustav Adolfs framtidsplaner för handel och sjöfart

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Västindien. »Tre svarta gossar och en flicka» hade han med sig
till Sverige. Åtminstone en av dem hamnade hos Erik
Oxenstierna, Axel Oxenstiernas son, som var starkt intresserad
i kompaniet. I hans räkenskaper för år 1654 äro bokförda
utgifter för begravning av en neger på Tidö.

Cape Coast-Castle i vår tid.

Guineakompaniet var emellertid en nagel i ögat på
England, som ej ville veta av några medtävlare om handeln på
Afrika och därför begagnade sig av det krigstillstånd, vari
det råkat med Holland år 1653, för att under allehanda
förevändningar kapa det ena efter det andra av kompaniets
fartyg. Året därpå lyckades svenskarne dock få till stånd en
traktat, vari England tillförsäkrade afrikanska kompaniet
rätt att anlägga en koloni på Guineakusten och driva handel
där.

Men i stället råkade kompaniet snart i strid först med
danska och sedan med holländska västindiska kompaniet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>