Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - Gustav Adolfs framtidsplaner för handel och sjöfart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kan det vara svenskar, eller är det holländare? Tänk, om
det är landsmän med nyheter från hembygden! Alla ögon
äro i spänd förväntan riktade mot floden. Där synas
fartygen som två svarta punkter, vilka sakta närma sig. Från
sina plantager komma kolonisterna ilande ned till stranden.
Och se, då flyger den blå duken med det gula korset upp
på toppmasterna, och i samma ögonblick hissas svenska
flaggan på fortet Kristina, och ett kanonskott hälsar
landsmännen från andra sidan havet välkomna.
Skeppen kasta ankar, och passagerarne ros i land, där
de först hälsas välkomna av guvernören med sin lilla stab
och av prästen, medan en och annan indian, som strövar
omkring i skogen med båge och pilar, bevittnar det
sällsamma skådespelet. Och så komma de andra nybyggarne
fram med glädjetårar i ögonen och skaka hand med de
nykomna samt bjuda dem in i sina stugor. Där tändas
torrvedstickorna — ty det är kväll —, och halva natten sitter
man uppe och språkar om gamla Sverige. Man vill veta,
hur kriget i Tyskland går, och får höra berättas om Johan
Baners och Lennart Torstenssons stolta segrar. Man vill
ha reda på, vilka av nybyggarnes släktingar och bekanta
som blivit skickade ut till Tysklands slagfält. Det blir ett
frågande utan ända och ett berättande om den långa resans
äventyr, om stormar, som man ridit ut, och märkvärdiga
länder och folk, som man skådat.
Men de nykomna kolonisterna äro ivriga att få taga itu
med sitt arbete här ute. Där skall utses mark åt dem.
Stugor och ett nytt fort skola byggas, ny mark skall brytas
och odlas — ty det är vår. Snart genljuda dittills orörda
skogar av nybyggarnes yxor och av braket från fallande träd,
av vilka nya hem för svenska män och kvinnor skola timras
upp. Och länge dröjer det ej, förrän plogen, långsamt
framsläpad av tröga oxar, skär sina fåror genom den jungfruliga
jorden, som skall bära skördar av säd och tobak.
Den spannmål, som odlades, var våra vanliga sädesslag
samt majs, varav indianerna lärde nybyggarne att baka
bröd. Kolonisternas husdjur voro våra vanliga. Dock hade
man en lång tid ej råd att bestå sig med mer än en enda
häst, som man köpt av holländarne. Och en vacker dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
