Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - Gustav Adolfs framtidsplaner för handel och sjöfart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gav den sig på egen hand ut i skogarna. Till sist blev det
otrogna djuret dock infångat av en indian, som rikligen
begåvades med skänker för sitt besvär. Han fick en ansenlig
packe tyg, två yxor, sex knivar, två kammar, två speglar
samt åtskilligt annat smått och gott.
Svinen fingo de första åren springa halvvilda omkring i
skogarna men blevo sedan instängda och ställda under
uppsikt av en särskild svinaherde. Boskapen vallades
likaledes av en gemensam herde.
Att särskilt en avsevärd mängd finnar kommo över till
Nya Sverige framgår av bevarade papper. Den plats, där
de slogo sig ned, kallade de efter sitt gamla hemland för
Finland. Detta nybygge »var med starka hus bebyggt, dock
utan skans». År 1649 var det ej mindre än 300 finnar, som
anhöllo att få emigrera dit. I ett brev från slutet av
1600-talet berätta »finsk-amerikanarne» om sitt liv härute bland
annat följande: »Vi äro mest allesammans bönder, som plöja
och så, manuera landet — mäkta kosteligit och fruktbärande
—, erhålla goda skördar och rikeligit uppehälle, exportera
bröd, säd, mjöl o. s. v. Våra hustrur och döttrar beflita
sig mycket om spinnande och vävande. Vi bo i stor vänlighet
och enighet med de indianer, som på många år oss icke hava
någon skada tillfogat.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
