Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - Gustav Adolfs framtidsplaner för handel och sjöfart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äro skogar och kärr fulla med, det som hälsosamt är; så
veta de mäkta väl deras kraft och nytta till att bota
allahanda sjukdomar. Ja de göra det ofta för intet. Då de se
eller höra en kristen vara sjuk, löpa de genast till honom
med sina örter och sålunda hjälpa honom. Månge kristne
betjäna sig mer av dem än av andra i sina sjukdomar. Ty
de äro trogne och med litet förnöjde, om de änteligen skola
hava något för sitt omak.
Och om någon synd är hos dem inkommen, såsom
dryckenskap, slagsmål, svordom, så skylla de de kristne därföre,
alldenstund de tillförene aldrig visste av sådant. Vadan ock
det är, att när någon talar åt dem, att de måtte bliva kristna,
så svara de: ’Om de kristne efter sin religion levde bättre, än
vi leve, så skulle vi bliva kristne. Men vi kunna intet finna
det. Ty vi se och höra dem dricka, dundra, slåss, mörda,
hora, stjäla, ljuga, bedraga, vara giruge, obarmhärtige,
orättrådige och dylika synder tillgiva. Sådant have vi aldrig vetat
utav förr, än som I kommen hit; ty förblive vi hellre vid det
vi äre etc.’ Således bliva de arma hedningar intet omvände
för de elaka kristnas slemma levernes skull.»
Av indianernas levnadssätt för övrigt ha vi en kortfattad
men uttrycksfull karakteristik av en annan svensk prästman
från samma tid. Han skriver: »De leva allenast av hjortkött,
det de koka och äta allt utan salt. Äro eljest mycket
svinaktige: hålla ingen diet, utan ibland mitt i natten kunna de
stiga upp, koka och äta på backen, där de äro. De bruka
intet bord eller stol.»
»De som eljest veta rätt med desse barbarer att umgå»,
skriver en förut citerad skildrare från 1700-talets början,
»så att de icke bliva förtörnade, så är det ett troget och
godhjärtat folk. De äro ock behjärtade att gä i döden för sine
gode vänner, som de sin vänskap och trohet tillsagt hava,
vilket de ock nogsamt emot de svenske hava låtit påskina,
när dessa av holländarne 1655 med fientelighet
oförmodeligen i Nya Sverige blevo anfallne; i det de icke allenast dem
svenskom därom förut varnade, utan ock vid själva
anfallandet hava de församlat sig och farit — fastän de svenske
oveterligt — till deras stad, att hämnas på deras vägnar.»
En annan av våra äldste sagesmän yttrar om indianerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
