Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur vårt folk fick krafter att bära de tunga krigsbördorna - Samfärdseln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»successionen». Men år 1691 förordnade Kungl. Maj:t, att inga änkor
eller »kvinnos personer» skulle beklädas med
postmästarsysslor, eftersom deras sätt att sköta tjänsterna i flere fall
lämnat allt för mycket övrigt att önska. Dock fanns det
även »flitiga hustrur», som skötte sin uppgift till allmän
belåtenhet.
Den dåliga avlöningen till trots, blev det snart gott
om sökande till postmästarsysslorna, ty det fanns många
andra statstjänstemän, som voro dåligt avlönade och väl
behövde förbättra det klena »stycke bröd», de förut innehade,
med en biförtjänst. Särskilt tycks det ha varit borgmästare,
vilkas ämbete nog oftast icke hörde till de feta gällen, som
på detta sätt sökte bättra på sina inkomster. Det var också
många, som falkade efter tillfällen att trakassera sin
postmästare med anmälningar för tjänstefel för att kunna tränga
honom från sysslan och själva få den. Och bland de sökande
saknas ej sådana, som i brev till sekreterare eller andra
ämbetsmän i kansliet förklara sig villiga att visa sin erkänsla
för deras goda hjälp, antingen per växel eller genom »en
utvald mjölkeko», såsom saken en gång uttrycktes i mera
allmänna ordalag. En gång är det en stadsnotarie i
Hudiksvall, som försöker uttränga därvarande postmästare från
hans tjänst och på »sin ära och redelighet» försäkrar Samuel
Åkerhielm, att denne skall få »fyra riksdaler jämte tu pund
gott hälsingesmör vid midsommartiden», om han kan
skaffa den frikostige förslagsställaren platsen i stället, ett
anbud som sedan höjes till två dukater och fyra pund av
samma goda slags smör.
Till svenska statsförvaltningens heder kan dock
konstateras, att varken dukaterna eller det goda hälsingesmöret
pundvis förmådde hjälpa den enträgne stadsnotarien till
den åtrådda postmästarsysslan, vilken innehavaren fick
behålla.
Trots alla svårigheter att bekämpa fick vårt land genom
förmyndarregeringens försorg ett postnät, som för sin tid
betecknade ett ofantligt framsteg i samfärdseln. Och man
kan ej annat än skänka sin beundran åt den stora skara av
statens trogna tjänare, som här nitiskt arbetat för en ringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
