Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne livsöden från vår äldre stormaktstid - En lyckoriddare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
över att konungen av Danmark givit honom fri skjuts och
att prinsen bjudit honom på gästabud i Malmö.» »Ja, jag vet»,
säger äventyraren helt fräckt, »att om Eders Maj:t rätt kände
denna tragedi, skulle Eders Maj:t hjärtligen skratta däråt
och finna ett icke onådigt behag däri.» Efter denna
inledning slutar Wivallius sin egendomliga böneskrift med att
erbjuda sig som spion åt Gustav Adolf, därvid ordande vitt
och brett om nödvändigheten för en krigförande potentat
att få säker kunskap från sin fiendes läger om vad av vikt
därstädes i hemlighet förhandlas, om fiendens styrka m. m.
Att utforska sådant och därom lämna säker underrättelse,
därtill duger ej en simpel person, som alltid legat hemma,
nej, därtill fordras att ha varit ute i nöd och fara, att
kunna fördraga ljuvt och lett, hunger och törst, hetta och
köld, att kunna förställa sig och skicka sig efter tiden, ja även
att låta sig tillfångatagas och med list taga sig fri igen. På
samma gång han sålunda framhåller sina ovanliga talanger
som spion, erbjuder han sig att »ur egen pung» uppsätta ett
kompani soldater åt konungen.
Till den oförvägne äventyrarens olycka hade emellertid
Wulff Grijp fått reda på, vad »friherre Erik Gyllenstierna»
i själva verket var för en figur, och Wivallius måste hals
över huvud fly från Stockholm. Men just då han passerade
svenska gränsen, blev han gripen av den ursinnige Wulff
Grijp, kastad i fängelse samt inför borgmästare och råd i
Kristianstad ställd till svars för att ha »bedragit och besovit
hans dotter». Wivallius försvarade sig som ett lejon.
Svärfaderns anklagelse för att han under falskt namn och stånd
tillnarrat sig sin brud bemötte han med följande resonemang:
»Gyllenstiernas person var där icke tillstädes, mycket mindre
friade han till henne — utan min person, ja samma min
person, som jag då var och nu är, med vilken Wulff Grijps dotter
genom äktenskap är bliven till ett kött. Därför frågar jag,
om ibland oss kristna en ny ordning är uppkommen, att
namn och stånd skall menas, men icke människan, när man
begär någon till sin äkta maka. Eller om man mera namnet
och ståndet respekterar och anser än den mänskliga
personen, som Gud haver skapat efter sitt beläte. Månne
Adam, då han först fick kvinnan att se, sade: ’Se, jag
vill giva dig ett skönt namn och kalla dig Eva och sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
