346 (Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne livsöden från vår äldre stormaktstid - Agneta Horns leverne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som har alltid ifrån mitt moderliv hulpit mig till att
igenomvandra så mycken stor fara.

Anno 1642 i april kommo tidender, att min herr far var
lös ur sitt fängelse, som han hade suttit uti på åttonde året.
Och hade Gud så hört min bön, som jag så flitigt bedit.

I augusti kom min herr far utur sitt långliga fängelse hem
till Stockholm. Och alla gladde sig mycket åt hans hemkomst
och fägnade honom mycket, men ingen var så glad eller
hade så stor orsak därtill som jag.

Ty jag förgät då all min förra vedervärdighet och tyckte,
att ingen olycka nu kunde vara så stor, att hon skulle kunna
mycket bedröva mig, så länge Gud ville unna mig min herr
far, utan hela världen dansa’ nu på en sillenacka för mig.

Var gång jag såg min herr far, tyckte jag, att hela
världen var min.»

Men lilla Agnetas lycka grumlades, när hennes far år 1643
gifte om sig. På bröllopsdagen kunde hon omöjligt visa sig
så »lustig och glad» som annars, »ehuruväl», skriver hon,
»det förtröt mig mycket, att alla märkte, att jag var
bedrövad och inte den gången som alltid kunde bita in min sorg.
Så fråga’ mig någon, vi jag inte var så lustig den dagen som
alltid. Och jag sade, att jag inte kunde veta; men så hade
jag denna dagen varken orsak så mycke’ till att glädja mig,
’efter jag ser, att en annan står i min mors ställe, det jag heller
har önskat, att min egen mor har stått där’.»

Men den lilla flickan återvann snart sin forna
självbehärskning.

»Jag dansade och sprang», skriver hon, »som en galen get
och lät inte bekomma mig. Ty jag hade ett sådant
inbundet sinne, att jag ingen människa ville låta se, att vad mig
gick emot, att jag aktade det.

Men när jag kom i min säng, när alla andra lågo och sovo,
då betalte jag med mina arma ögon allt det mig hade gått
emot; och det jag hade glatt mig över om dagen, det grät
jag över om nättren.

Och såg jag väl, huru det gick andra, som mor hade, och
huru det gick mig, som ingen hade. Och när jag allt sådant
betänkte, tog jag mig före att gråta efter min saliga fru mor

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sfubon/3/0348.html

		Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 / 346 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|