Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Adolfs lärjungar föra Sveriges härar - »De oövervinneliga» besegras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kriget, hände det ofta, att ämbetsmännen ej fingo ut sina
löner på bestämd tid. Men då var det regel, att innehavarne
av de högsta posterna fingo vänta till sist. Härvid
föregick Axel Oxenstierna med vackert exempel. Hans
grundsats var: »De som torftigast äro, måste först betalas i alla
kollegier». Och vad hans eget ämbetsverk beträffar, kunde
han sanningsenligt betyga: »Jag haver bidat till det sista.»
Så kan det väl med Schück sägas, att Gustav Adolf
»verkade i Sveriges folk även efter sin död, ty alla kände, att de
ägde en plikt att fylla mot Lützens hjälte. Ur krisen gick
vårt folk rikare och starkare, därför att en fläkt av den store
konungens egen ande genomträngde alla sinnen.» Därför
tyngdes detta folk ej till marken av de bördor, det fick bära
under Gustav Adolfs och Axel Oxenstiernas dagar, ty det
var ej ett träldomsok, som lades på dess skuldror; tvärtom
växte dess spänstighet och härdades dess kraft genom en
sådan ansträngning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
