- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
377

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Adolfs lärjungar föra Sveriges härar - »De oövervinneliga» besegras

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kriget, hände det ofta, att ämbetsmännen ej fingo ut sina
löner på bestämd tid. Men då var det regel, att innehavarne
av de högsta posterna fingo vänta till sist. Härvid
föregick Axel Oxenstierna med vackert exempel. Hans
grundsats var: »De som torftigast äro, måste först betalas i alla
kollegier». Och vad hans eget ämbetsverk beträffar, kunde
han sanningsenligt betyga: »Jag haver bidat till det sista.»

Så kan det väl med Schück sägas, att Gustav Adolf
»verkade i Sveriges folk även efter sin död, ty alla kände, att de
ägde en plikt att fylla mot Lützens hjälte. Ur krisen gick
vårt folk rikare och starkare, därför att en fläkt av den store
konungens egen ande genomträngde alla sinnen.» Därför
tyngdes detta folk ej till marken av de bördor, det fick bära
under Gustav Adolfs och Axel Oxenstiernas dagar, ty det
var ej ett träldomsok, som lades på dess skuldror; tvärtom
växte dess spänstighet och härdades dess kraft genom en
sådan ansträngning.

*



Svårigheterna för svenska regeringen att hålla verket
gående växte därigenom, att det sexåriga stilleståndet med
Polen utgick år 1635.

Där hade Sigismund dött år 1632 och efterträtts av sin
äldste son, Vladislav, som ifrån första stund lagt i dagen
sin föresats att söka vinna även sin faders svenska krona.
Både hotelser och löften hade han i det syftet begagnat,
och av bevarade brev framgår, att svenska rådsherrar,
bland dem självaste Johan Skytte, varit utsatta för hans
lockelser, ehuru naturligtvis utan framgång. Vladislav
hoppades nämligen på Skytte, såsom varande en fridsam
natur, medan han ansåg det lönlöst att underhandla om sina
planer med »fridstöraren» Oxenstierna.

Samtidigt arbetade Vladislav på att vinna Nederländernas,
Englands, Frankrikes och Brandenburgs regeringar på sin
sida vid de förestående underhandlingarna om förlängning
av stilleståndet mellan honom och Sverige.

Så länge Sveriges ställning inom Tyskland ännu var stark,
hade svenska regeringen däremot ställt sig avvisande mot
att påbörja dessa underhandlingar. I stället hade Oxenstierna
återupptagit Gustav Adolfs politik att skaffa Polen så mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free