Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Adolfs lärjungar föra Sveriges härar - Johan Baners fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
veta, att Baner smugit genom skogen öster om hans
ställning. Han satte sig i spetsen för några sachsiska skvadroner,
som nu mötte det svenska rytteriet, just då det med Lennart
Torstensson i spetsen travade uppför Vingårdshöjdens östra
sluttning. Men svenskarne anföllo med sådan häftighet, att
Hatzfelds motanfall bröts. Stridens vågor vältrade sig fram
över Vingårdshöjden och ned i sänkan mellan denna och
Scharfenberg.
Men nu störta kejserliga kavallerimassor fram. De hejda
Baners ryttare och driva dem tillbaka uppför
Vingårdshöjdens västra sluttning. Här blir en så blodig kamp, att Baner
i hela sitt liv aldrig varit med om något liknande.
Gång på gång söker fienden driva honom tillbaka, men
med Torstenssons hjälp lyckas han kasta fram sina
skvadroner till motanfall med sådan kraft, att striden hålles
stående. Aldrig ha soldaterna, tycker han, visat större
villighet att slåss.
Men i längden var det omöjligt för svenskarnes högra
flygel att hålla stånd mot en så våldsam påtryckning som
av fiendens tredubbla övermakt, isynnerhet som denne även
anföll söderifrån. Baner hade emellertid sänt bud icke blott
efter centern, som han låtit stanna kvar ett par kilometer
söderut under anförande av den gamle mångbeprövade
skotten Leslie, utan även efter den längre söderut stående reserven.
Efter en lång väntan kommer centern framryckande.
Understödda av regementskanonerna kasta sig de friska trupperna
mot det fientliga fotfolket, som tagit ställning vid
Scharfenbergs östra sluttning, med sådan kraft, att fiendens rytteri
måste skynda dit till hjälp. Med oerhört raseri störta de
kejserliga kyrassiererna mot Leslies tvenne främsta brigader, den
svenska och den skotska, vilka bägge bli nästan krossade.
»Det rysliga skjutandet», skriver ett ögonvittne, »harneskens
klapprande, braket av pikarna, när de brötos mot varandra,
de sårades skrik och angriparnes stridsrop utgjorde i förening
med ljudet av trummorna och reveljpiporna en fasansfull
musik. Man kunde icke se för den tjocka röken och
dammmolnen.»
På fiendens vänstra flygel strömma emellertid alltjämt
förstärkningstrupper till. Stridens utgång kan under sådana
förhållanden ej bli tvivelaktig. I bästa fall kan Baner nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
