Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Adolfs lärjungar föra Sveriges härar - Johan Baners fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hoppas att undvika ett avgörande nederlag — om han
nämligen skall förmå hålla ut så länge, att han i skydd av
nattens mörker kan draga sig ur striden.
Men från man till man går en ångestfull tyst fråga: »Var
håller vänstra flygeln till? Och varför kommer icke reserven
till hjälp?»
Redan står solen nedom skogstopparna i väster. Men även
tapperheten har sin gräns. Resterna av Leslies brigader
trängas i oordning ut ur skogen, där de så hjältemodigt
kämpat i flere timmar. Då börja även högra flygelns
skvadroner vackla. Flere av dem ha redan åtta, ja tio
gånger gått fram till attack, och ryttarne kunna av
trötthet knappt hålla sig kvar i sadeln.
Än en gång söka emellertid Baner och Torstensson liva
sina uttröttade skvadroner att hålla stånd — endast en kort
stund, och den mörka septembernatten skall vara där. Det
börjar redan skymma på mellan träden. Men folkets krafter
äro uttömda. I oordnade massor vika svenskarne, modfällda
och uppgivna av trötthet, tillbaka nedför Vingårdshöjdens
östra sluttning. Hoppet att kunna undgå nederlagets nesa
försvinner mer och mer. På fiendernas sida tyckes man vara
viss om segern. Lyckligtvis äro dock även deras krafter
efter den långvariga striden så uttömda, att de icke komma
sig för att förfölja.
Plötsligt höres svensk lösen skjutas i fjärran. De tvenne
välkända kanonskotten äro det överenskomna tecknet till
att svenskarnes vänstra flygel är färdig att anfalla fienden.
Strax därefter komma reservens skvadroner fram ur skogen
och sätta sig i trav mot Vingårdshöjdens östra sluttning, som
högra flygelns skvadroner just äro i färd med att lämna.
Reservens befälhavare, som var en trög och betänksam man,
hade redan fått för sig, att Wittstock skulle bli ett nytt
Nördlingen, och hade därför ansett det lönlöst att sätta sig
i marsch. Nu kommer han i elfte timmen. Främst synes den
gamle överste von Berghoffer med sin skvadron, som genast
kastar sig mot det fientliga rytteriet. Berghoffer stupar,
men hans folk driver fienden tillbaka.
Vid åsynen av Baners friska trupper bröts fiendernas mod,
och de drogo sig i skydd av nattens mörker tillbaka på alla
punkter. Stridens larm förstummades. »Genom Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
