Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Adolfs lärjungar föra Sveriges härar - Johan Baners fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nådiga godhet och hjälprika skickelse», skrev Baner, »var
fienden alldeles slagen ur fältet.»
Det är icke mången härförare förunnat att i grund
besegra en betydligt överlägsen fiende i en förstärkt
ställning, när till på köpet den egna reserven i det avgörande
ögonblicket ej är till hands.
Tidigt nästa morgon började svenska rytteriet med kraft
förföljandet, och väldigt var det byte, som då vanns. Den
ärofulla segern vid Wittstock hade en avgörande politisk
betydelse. Den återupprättade svenskarnes anseende som
krigare och räddade därigenom Sverige från förlust av
tveksamma vänner och från anfall av hemliga fiender. Sachsens
trolöse, av svenskarne innerligt hatade kurfurste råkade
överallt inom den evangeliska världen i vanrykte. Det var
himlens straff, sades det, som drabbat honom, därför att
han ingått förbund med jesuiterna — en varning för andra
evangeliska furstar att icke svika sin tro.
Minnet av slaget vid Wittstock lever än bland befolkningen
i trakten, och ett gammalt ihåligt pilträd, från vilket Baner
en stund skall ha lett striden, bär ännu namnet »die
Banerweide».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
