Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Adolfs lärjungar föra Sveriges härar - Kriget med Danmark 1643—1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I slaget vid Wolfenbüttel 1641 hade Wrangel genom sitt
hårdnackade försvar av de svenska förskansningarna i hög
grad bidragit till segern, och i slaget vid Leipzig året därpå
hade han också inlagt stora förtjänster.
Danskarnes förtvivlan och vanmäktiga hat mot sin besegrare
tog sig vid denna tid ett vidrigt uttryck i ett försök till
nidingsdåd, som av en tillfällighet upptäcktes av några svenska
sjöofficerare. På ett värdshus i Wismar, vilket dessa brukade
besöka, bodde en tysk, som uppträdde under den oskyldiga titeln
osthandlare från Pommern. En afton, då vinet lossat hans
tungas band, slunko emellertid ur honom några yttranden,
som föreföllo svenskarne misstänkta. De inrapporterade dem
till Wrangel, och amiralen gav befallning, att tyskens saker
skulle undersökas. Man fann då hos honom ett för en
osthandlare något egendomligt resgods, nämligen två koffertar
fyllda med svavel, beck, halm och krut samt därini ett
urverk, så inrättat, att tolv timmar efter det verket satts i
gång skulle det antända svavlet. »Osthandlaren» erkände,
att en okänd man i Lybeck lovat honom 1,000 riksdaler, om
han kunde få den ena kofferten ombord på Wrangels
amiralsskepp och den andra på hans viceamiralsskepp. Det
tilltänkta nidingsdådet avstraffades efter tidens barbariska
sed med att bränna brottslingen levande vid sakta eld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
