Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina, Sveriges regerande drottning - Gustav Adolfs och Maria Eleonoras dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag ofta märkt, att hennes linne haft bläckfläckar och
stundom till och med varit trasigt. Då hon erinras om att hon
verkligen icke borde vara så vårdslös, svarar hon, att den saken
lämnar hon åt folk, som har tid därtill.
Utom hennes kön finnes intet kvinnligt hos henne. Hennes
röst, hennes sätt att tala, hennes gång, hennes stil, hela hennes
uppträdande — allt är fullkomligt manligt.
Det är henne en pina att äta middag i sällskap, och då
hon spisar ensam, stannar hon blott en halv timme till
bords. Hon dricker aldrig annat än vatten, och man hör
henne aldrig kritisera maten eller anmärka, om den är väl
eller illa lagad.
Då hon samtalar med någon, är hon vanligen så otvunget
förtrolig, att man icke skulle kunna taga henne för en hög
dam, än mindre för en drottning. Hon är den första, som
vänder sig till dem, med vilka hon vill samtala, skyndar fram
till dem, tager dem i handen, skrattar och pratar med dem.
Detta oaktat inger hon så stor vördnad, att många män
känna sig lika rädda inför henne, som om de vore barn. Jag
har», fortsätter vår sagesman, »sett henne övergå från ett
förtroligt samtal till det allvar, som anstår kungligheten, ja
från den ena ytterligheten till den andra, så att jag knappt
kunnat tro mina ögon.»
Vid slutet av samma år som denna skildring gjordes
mottog Kristina i audiens ett sändebud från England. Hans namn
var Whitelocke. Efter åtskilliga vedermödor, om vilka vi
i annat sammanhang få tala, anlände han till Uppsala, där
hovet då var samlat, och erhöll dagen före julafton företräde
hos drottningen, som »satt i rummets övre ända på en präktig,
med karmosinröd sammet klädd stol under en himmel av
samma tyg. Det första han kom in i rummet tog han av sig
hatten» — skriver Whitelocke i sin dagbok, där han alltid
talar om sig själv i tredje person. »Därpå tog drottningen
av sig mössan, alldeles på manligt sätt, och gick några steg
framåt på mattan.» Whitelocke lade nu märke till att hennes
kjol var »av enkelt grått tyg, och över densamma bar hon
en jacka, sådan männen bära, av samma tyg». Om halsen
hade hon en halsduk av ett svart band, »sådan som soldater
och sjömän stundom bära. Hennes hår var benat och hängde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
