Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kristina, Sveriges regerande drottning
- Gustav Adolfs och Maria Eleonoras dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
löst kring hennes huvud. Hon bar en svart sammetsmössa,
kantad med sobel och uppvikt enligt landets sed, och hon tog
den på och av sig, alldeles som männen pläga göra. Hennes
ansikte var livfullt men något blekt. Hon hade någonting
mycket majestätiskt i sitt skick, och ehuru hon var något
under medellängd, voro hennes min och hållning mycket
imponerande.»
* *
*
Bland de egenskaper hos den märkliga kvinnan, som mest
frapperat både samtid och eftervärld, var hennes förmåga att
stå ut med kroppsliga ansträngningar. Den gränsade till det
otroliga. Såsom Chanut berättar, kunde hon spränga fram
till häst i tio timmar om dagen, och genom sitt nattvak
tröttade hon ut de starkaste karlar. Man märker hennes
belåtenhet, då hon tecknar sig detta till minnes i sin självbiografi:
»De ädlingar och fröknar, som tillhörde min uppvaktning,
voro förtvivlade över det sätt, varpå jag tröttade ut dem.
Jag lämnade dem ingen ro, varken natt eller dag; och då mina
fröknar sökte avråda mig från att föra ett så ansträngande
liv, skrattade jag åt dem och sade: ’Om I ären sömniga, så
gån till vila! Jag behöver er icke’!»
Kristinas påfallande pojkaktighet i flickåren och hennes
manhaftiga låter som kvinna ha föranlett en och annan
författare till misstankar rörande hennes kön. Någon som helst
verklig grund därtill finns emellertid icke. Att kläda henne
i kjolar, om hon varit skapad att bära pojkkläder, därtill
fanns ju icke någon rimlig anledning för hennes föräldrar —
snarare då till motsatta förfaringssättet. Hennes
själsläggning är för övrigt, som närmare skall visa sig, så alltigenom
feminin, att ingen kan misstaga sig därom. Ett av de bästa
bevisen är för övrigt hennes egen självbiografi, som omöjligen
skulle kunna ha skrivits av någon annan än en verklig kvinna.
För den som ändå tvivlar må som avgörande bevis anföras
de dagliga anteckningarna av den läkare, som var henne
följaktig under tiden 1666—68. Däri redogöres med
månatliga mellanrum för de förändringar i det kroppsliga
tillståndet, vilka känneteckna kvinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/3/0459.html
