Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina, Sveriges regerande drottning - Kristinas gunstlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men Bourdelot nekar så tvärt och bestämt till beskyllningen,
att Kristina känner sig övertygad om att De la Gardie farit
med osanning. Från den stunden märks tydligt, hur
favoriten dag för dag sjunker i hennes ynnest.
Ärelystnaden lämnar honom dock ingen ro, och han kan
ej uthärda den tanken, att andra intagit hans plats. Han
besluter att med en kupp söka återerövra sin forna position.
En dag, när drottningen efter slutat rådsmöte samtalar med
honom enskilt, passar han på. Med vibrerande stämma och
djupaste smärta avspeglad i det fagra anletet börjar han
beklaga sig över onda människor, som påstode, att Hennes
Maj:t till och med skulle ha beskyllt honom för förräderi
och aldrig skulle taga honom till nåder igen.
Det var som att kasta en gnista i en krutdurk. »Vem har
sagt detta?» spörjer drottningen med en blick, flammande
av vrede. Det namn, som De la Gardie nu framstammar,
är Steinberg, drottningens stallmästare, som nyss förut
räddat drottningens liv genom att fiska upp henne ur
vattnet — hon hade nämligen råkat falla i, då hon skulle
inspektera ett krigsfartyg. Steinberg blir tillkallad, och samma
scen upprepas som förut med Bourdelot. Då ändrar De la
Gardie sitt påstående därhän, att han icke hört det av
Steinberg direkt utan i andra hand, och uppger en tysk överste
vid namn Schlippenbach som sin sagesman.
Översten blir genast kallad av drottningen att inställa sig
vid hovet. Saken är ställd på sin spets och De la Gardie
utom sig av ängslan.
I denna sinnesstämning skriver han två brev till
Schlippenbach, i vilka han med både hotelser och böner söker
förmå översten att inför drottningen yttra sig i
överensstämmelse med vad De la Gardie uppgivit. Men Schlippenbach
kunde ej annat än bestämt förneka, att han sprungit med
dylikt skvaller; och för tredje gången står den höge
riksämbetsmannen inför sin drottning som simpel lögnare. Icke
förbättrar han heller sina aktier genom att i hennes närvaro
mot översten utslunga tillmälena »slyngel» och »skälm». För
en så utpräglat rättfram natur som Kristina är det ett
vedervärdigt skådespel att se den man, vid vilken hon varit mera
fästad än vid någon annan, nu vrida sig som en mask under
tyngden av en uppenbar lögn. Hon förbjuder honom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
