Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina, Sveriges regerande drottning - Drottning utan land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemland råkade i krig igen och hennes underhållsmedel av
den anledningen började inflyta mera oregelbundet och
sparsammare än beräknat var, fick hon svårt att reda sig. Och
roinarne, som tvärtom hade väntat sig en furstinna, som
strödde ut guld med fulla händer! Det var en alltför bitter
missräkning. »Italienarne tycka icke om sådana omvända,
som sakna pengar», yttrade en gång den engelske ministern
i Livorno.
Glädjeruset hade följts av de svikna illusionernas tid.
Kristinas kompletta oförmåga att sköta sina finanser och
därav följande oordningar inom hennes hov började väcka
formlig skandal bland romarne. Det palats, som upplåtits
åt henne till bostad, företedde snart en alldeles otrolig
anblick av vårdslös oreda och förödelse. Drottningens
betjäning stal och sålde värdesaker och for fram som riktiga
rövare. En vacker dag befanns t. ex. en dyrbar
silverkandelaber vara utbytt mot en likadan av försilvrad koppar.
I dessa svårigheter fann Kristina en vän och hjälpare,
en trogen vän till livets slut. Det var kardinal
Azzolino. Han skulle över den stolta kvinnan få ett
inflytande som ingen annan. Azzolino hade ett på samma gång
energiskt och sympatiskt utseende, ansågs ha stor framgång
hos damerna och var även genom sin snabba intelligens och
fina bildning i Kristinas smak. En högst intressant inblick
i förhållandet mellan honom och Kristina har man tillfälle
att få genom att studera de brev mellan drottningen och
kardinalen, vilka ännu finnas bevarade. Tack vare den
svenske ministern i Rom baron Bildt, ha i våra dagar denna
korrespondens blivit publicerad i hans märkliga arbete
»Christine de Suede et le cardinal Azzolino», vilket belyser många
förut dunkla sidor av den svenska drottningens personlighet.
I enlighet med Kristinas önskan var Azzolino under tiden
närmast efter hennes död sysselsatt med att bränna alla
intima papper rörande den hädangångna. Men mitt i
arbetet härmed blev han själv överraskad av döden; och
därigenom räddades Kristinas brev till honom för åren 1666—68,
en period, då drottningen befann sig på resor i främmande
land. Delvis äro dessa brev skrivna med chiffer, men genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
