Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina, Sveriges regerande drottning - Drottning utan land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kläderna; och först efter ett ohyggligt lemlästande, under kamp
och böner om försköning, gav Monaldesco upp andan.
Kristina ångrade aldrig sitt handlingssätt mot den forne
gunstlingen. I ett brev till kardinal Mazarin försäkrar hon:
»Om jag icke redan utfört handlingen, skulle jag sätta den
i verket nu i afton, innan jag går till sängs. Jag har ingen
orsak att ångra, vad jag gjort, men väl hundra tusen skäl
att vara nöjd därmed. Jag finner det betydligt lättare att
hugga huvudet av folk än att frukta dem. Se där min
uppfattning av denna angelägenhet! Om den behagar Eder,
vore det mig ett nöje, men i annat fall behåller jag den ändå.»
Hade Kristina varit regerande drottning, skulle avrättningen
icke ha framkallat ett sådant uppseende som nu, då den sattes
i scen av en enskild kvinna och följaktligen icke ägde
juridiskt berättigande. Franska hovet straffade henne för
hennes egenmäktiga handling på fransk jord med att under de
långa vintermånaderna lämna henne ensam i Fontainebleau.
När hon äntligen fick komma till huvudstaden, blev besöket
helt kort och utan politisk verkan. Planerna på Neapel
gingo småningom av sig själva upp i rök såsom så mycket
annat, som sysselsatt den oroliga kvinnans fantasi.
Någon lång period av lugn blev det emellertid icke heller
nu. År 1660 erhöll Kristina underrättelse om Karl Gustavs
oförmodade död. Ögonblickligen beslöt hon att ge sig av till
Sverige för att bevaka sina intressen där och anlände dit mitt
under pågående riksdag.
För den dåvarande förmyndarregeringen var hon allt annat
än välkommen. Man fruktade nämligen, att hon skulle
intrigera bland ständerna och få allmogen på sin sida. Därför
sände man henne ett riksråd till mötes med uppgift att på
ett klokt och fint sätt söka få henne att vända om eller
åtminstone förmå henne att hålla sig stilla på Öland, sitt
underhållsland, till dess riksdagen vore förbi. Då detta
emellertid visade sig omöjligt, fick riksrådet befallning att söka
föra drottningen till något slott på vägen; och kunde det
icke ske med godo, finge han uppbåda ett kompani ryttare
och begagna sig av denna styrka för att utföra sitt uppdrag.
Men på äkta kvinnovis, med tårar, hotelser och vackra
ord om vartannat, drev Kristina trots allt sin vilja igenom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
