Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina, Sveriges regerande drottning - Drottning utan land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så kom hon då tillbaka till sin forna huvudstad, och nu var
ingenting annat att göra än visa henne en älskvärd uppsyn.
Hennes intåg i Stockholm ägde rum med stor ståt, och hon
fick bo i samma våning, som hon innehaft den tid hon var
Sveriges regerande drottning. I sitt följe hade hon, berättar
Ekeblad, »3 italienska herrar, en präst, en doktor, 4
kammartjänare och sedan annat tjänstefolk med lakejer. Kvinnfolk
har hon 3 stycken, 2 italieniske och en fransysk, som tjäna
som kammarpigor, alla jämmerligt fula. Hon ådagalägger»,
skriver han, »en stor devotion[1] i den religionen, hon nu är,
i det hon låter säja mässan för sig var dag. Hon synes eljest
i ingen ting vara förändrad och går så klädd, som hon var
van, med en liten jacka och en hatt på huvudet och håret
uppbundet i två flätor, en vid vart örat.»
I sin våning lät hon inrätta ett katolskt kapell och läsa
mässan för öppna dörrar. Det tyckte man dock gick för
långt. En deputation från prästeståndet kommer upp på
slottet, och den 87-årige ärkebiskopen, Johannes Lenæus,
som Kristina aldrig kunnat med, för ordet. Han tilltalar
henne så hårt, att hon brister i tårar. Men hans maning att
överge sin villfarande religion besvarar hon med ett kort nej.
Och då Hans Högvördighet beskärmar sig över »påvens
onda anslag mot våra själar», genmäler Kristina spotskt:
»Gode herrar, jag känner påven bättre än I: han skulle inte
vilja ge fyra daler för alla Edra själar tillsammans.»
Hon måste dock ge efter för ständernas enhälliga vilja och
stänga sitt kapell samt skicka bort sin katolske präst.
Lika liten framgång hade hennes infall att söka utverka
ny arvsrätt åt sig för den händelse Karl Gustavs unge son
Karl skulle dö, något som astrologerna förutsagt skulle snart
inträffa. Hennes försök i den vägen möttes med en
synnerligen kraftig protest, som visade, hur illa man tagit vid sig
hennes anspråk, och hon tvingades att taga tillbaka sin
anhållan samt avge en ny »fullkomlig avsägelse» av Sveriges
krona. Sannolikt hade hon hoppats, att om hon bleve
förklarad för tronföljare, skulle hennes underhåll bli mera
regelbundet utbetalat. Det torde ha varit hennes egentliga syfte.
Trots denna misslyckade utgång av resan till det gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
