Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl X Gustav - Karl Gustavs barndoms- och ungdomsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
översvämningar. Därvid passade fogden Engelbrekt på att komma
fram och beklaga sig över att »Kungsängen mycket
förtrampas med studenters lek och spel». I anledning därav
fick han befallning att tilldela studenterna en viss plats,
vars gränser de ej skulle få överskrida — men på samma
gång ålades fogden att leverera 50 lass hö mera än förut.
»Alltså hade han bättre varit till frids med att därom ej
hade varit omrört», tillägger vår sagesman.
Det intryck man får av den nu femtonårige Karl Gustav är,
att han var en ovanligt hurtig pojke, varmt tillgiven sina
föräldrar och särskilt modern. Det var i hans väsen något friskt
och öppet, som tog folk med storm, fastän dessa egenskaper
i »slyngelåren» nog ibland kunde taga formen av påflugenhet
och bråkighet. Men när den ömtåliga Maria Eleonora vid
den tiden skriver om honom: »Han är en slyngel och kan aldrig
hålla mun», så får man göra vederbörligt avdrag ej blott för
drottningens ringa omdömesgillhet i allmänhet utan också
för den omständigheten, att hon var allt annat än vänligt
sinnad mot den pfalzgrevliga familjen. Karl Gustavs mor
var emellertid ingalunda blind för de fel, som nu
framträdde hos pojken. »Han börjar bli alltför fri i sitt sätt mot
mig», skriver hon till sin make; »han tänker inte riktigt på
vad han gör.» Men hon inser också, att det icke beror på
någon elakhet utan därpå, att han är »så nyfiken». För
övrigt ger hon honom det betyget, att »han eljest är riktigt
bra». Ärelystnad var emellertid ett framträdande drag i
hans karaktär. Redan som liten pys brast han i gråt, då
fadern i sina brev kallade honom bara »Junker Carl» utan
alla andra titlar.
Det beslöts vid denna tid, att Karl Gustav skulle fortsätta
sina studier vid Uppsala universitet. Strax innan färden dit
anträddes — på nyåret 1638 —, fick han undergå examen
inför Axel Oxenstierna, som själv prövade hans kunskaper.
Förhöret blev både långt och grundligt och slutade med att
den store statsmannen godkände sin lärjunge. Han anmärkte
dock på, att ynglingen brukade stiga väl sent upp. Det borde
vara nog, att han sov till klockan fyra.
I Uppsala bodde Karl Gustav hos professor Lenæus, där
han hade det riktigt bra: två gånger om dagen serverades
»sex eller stundom åtta kostelige rätter; var måltid rena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
