Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl X Gustav - Karl Gustavs barndoms- och ungdomsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
servetter och allt ombytt». För övrigt var det ett enkelt liv,
som den blivande konungen även här förde. När Lenæus
år 1654 i egenskap av ärkebiskop satte kronan på Karl
Gustavs huvud, lär konungen ha viskat till sin gamle lärare:
»Skola vi nu gå och såga ved, käre far?» — en erinran om
universitetslivets enkla förhållanden.
Hans moder upphörde ej heller under Uppsalavistelsen att
inskärpa sparsamhetens dygd hos sin son. »Kära barn»,
skrev hon, »handskas sparsamt med dina penningar, att de
icke bli brukade till onödiga utgifter! Vår penningpung är
svag och tom, men den gode Guden skall åter fylla den, om
den brukas till Hans ära och allehanda dygder.» För övrigt
vittna breven om moderlig omsorg för hans hälsa.
Pfalzgrevinnan hör till sin ledsnad av hans guvernör, att Karl Gustav
esomoftast är »ofrisker och full med fluss och elak vätska uti
kroppen». Hon undrar, om han kommer ihåg, att när
sjukdomen ansätter honom, gnida sig med varmt ylle, som rökts
med rökpulver. Hon vill också veta, om han ordentligt två
gånger i veckan (!) sköljer mun och tänder med det vatten,
hon givit honom med sig. »Och glöm icke», tillägger hon, »att
äta bröd, för annars får du en slemmig mage.»
Hur sympatiskt verkar det icke att se furstesonen avböja
professorernas anbud att låta välja sig till rector illustris, en
hederspost, som den jämnårige Magnus Gabriel De la Gardie
ej långt därefter skulle med förtjusning mottaga! En tungt
vägande orsak till Karl Gustavs vägran var hänsynen till
de stora utgifter, som voro förbundna med rektoratet.
Karl Gustav hade nu passerat slyngelåldern, och hans
tilldragande egenskaper kunde göra sig fullt gällande. Överallt
vann han hjärtan genom sitt älskvärda och rättframma
uppträdande, och bland både lärare och kamrater ingav han
genom sin vetgirighet och sitt klara huvud de bästa
förhoppningar för framtiden. Sina studier bedrev Karl Gustav med
det resultatet, att han kunnat betecknas som den
kunskapsrikaste bland Sveriges regenter ända tills Oskar I blev konung.
Enligt tidens sed avslutades Karl Gustavs uppfostran med
en längre tids utrikes vistelse. I rikt mått förstod han att
begagna sig av de tillfällen till bildning, som erbjödo sig i
Frankrikes huvudstad; och av särskilt stort värde för honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
