Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl X Gustav - Karl X:s första krig mot Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dagen därpå, den 26 januari, skriver han: »Ahrensdorff är
återkommen. I dag tidigt gick en korpral med 5 ryttare
över till Brandsö[1] för att se, om det bar därifrån till Fyen.
De blevo alla tagna utom en. Jag vet ej, om fienden kom
emot dem med båtar eller på isen. Jag har nu givit
Ahrensdorff 100 musketerare och 50 ryttare för att gå över till
Brandsö. Uppåt börjar även frysa, ehuru isen ännu är tunn.»
Den 27 januari skriver Karl Gustav till riksamiralen:
»Förra natten frös det åter starkt. Det tros om några dagar
bära. En skarp ostlig vind underlättar. Vi gilla Eder tanke
att gå över till Assens men göra en diversion vid Middelfart.
Vid Assens har isen legat några dagar, och om kölden fortfar
ett par dagar till, kunna vi där gå över.»
Övergången skedde emellertid icke vid Assens utan något
nordligare, över Brandsö, mitt i Lilla Bält. Natten till den 30
januari fick Karl Gustav bud, att nu bar det över till Fyen.
När solen rann upp, stod svenska hären i slagordning ute på
Brandsö. På Fyens strand väntade en dansk styrka. När
svenska hären kom till strömfåran, fingo ryttarne sitta av
och leda sina hästar; isen gick i vågor — men den höll. De
svenska regementen, som först kommo över, störtade sig
genast mot fienden. Då hördes plötsligt ute från isen ett
ångestskri. Havet hade öppnat sig, och två skvadroner, människor
och hästar, sjönko i djupet. De andra trupperna, som ej
kommit över, studsade .... Skulle det gå så med dem också?
— Då skyndade Karl Gustav, som kommit över, tillbaka
ända till kanten av vaken med fara för eget liv och lugnade
genom föredömet sina män, som nu i spridd ordning lyckligt
kommo över. Snart var fienden slagen och hela ön intagen.
Men den farligaste delen av svenskarnes företag återstod:
att komma över Stora Bält. Ty målet var Köpenhamn.
Konungen lät Erik Dahlberg undersöka isen mellan Fyen,
Langeland och Låland. Den 4 februari på aftonen återkom
Dahlberg och kunde meddela sin konung, att han ridit över
med 40 ryttare i fullt trav ända till Låland och på flerfaldiga
ställen, där strömmen var starkast, mätt isens tjocklek. Låt
oss höra Dahlbergs egen berättelse:
»Hans Majestät satt över aftonmåltiden. Och som jag över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
