Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl X Gustav - Karl X:s första krig mot Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Redan samma natt satte sig hären i marsch mot
Langeland. »Det var», säger det medföljande franska sändebudet,
»någonting förskräckligt att tåga om natten över detta
tillfrusna hav, där trampet av hästarna hade upptinat snön, så
att vattnet stod en halv meter högt på isen och man varje
ögonblick måste frukta att på något ställe finna havet öppet.»
För sydlänningen var den nordiska kylan något
förskräckligt. »Jag försäkrar Ers Majestät», skrev han till sin
unge konung, Ludvig XIV, »att kölden var så stark, att man
måste med yxor hugga sönder både brödet och öl- och
vintunnorna samt slå loss små stycken, som sedan fingo smälta,
varefter de knappast mera hade någon smak. Köttet fick
man lägga i upphettade pannor för att tina upp det, men i
alla fall blev det oftast odugligt. Konungen av Sverige
skrattade åt alla slika obehag, vilka bara rörde mat och dryck,
fastän han också fick sin del av dem. Han tänkte endast
på att lyckas i sina stora planer.»
När dagen rann upp den 6 februari, stodo de svenska
trupperna på Langeland. Vid middagstiden hade de marscherat
över ön. Framför sig sågo de blott ett öde istäcke. Ty
sundet mellan Langeland och Låland är l½ mil brett. Men ingen
rast! Som en mörk slingrande linje avtecknade sig den
framtågande hären mot snön. I spetsen red Dahlberg och visade
vägen. Dessa timmar, då han, en ensam man på den snövita
isslätten, leder svenska arméns marsch över havet, äro
glanspunkten i hans levnad.
Snart syntes en blånande strimma i öster. Det var Låland.
Innan skymningen föll på, stod hären åter på fast mark.
Sedan gick det i rask fart över Låland till Falster, där
armén fick vila ut något. Den 11 februari satte Karl Gustav
foten på Själlands jord. Det var vid Vordingborg.
Så var den fullbordad, denna det svenska mannamodets
stolta bragd utan motsvarighet i världshistorien, en bragd
som »bredvid minnena av Hannibals och Napoleons tåg över
Alpernas isfält utgör ett evärdeligt föremål för framtidens
beundran och förvåning», säger en hävdatecknare.
I Vordingborg inledde danskarne fredsunderhandlingar.
Men innan dessa började, uppgjorde Karl X tillsammans
med Karl Gustav Wrangel, riksrådet Sten Bielke och Korfitz
Ulfeld de svenska villkoren. »Under andlös spänning», säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
