Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne skaldeöden - »Den svenska skaldekonstens fader»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och villebrådet, det är
»kärlige, sävlige djur, finljuvlige, foglige tärnor;
hitsige, kitslige, modige, frodige, kåte madusor,
spake som däggande lamm och vilde som hjortar i brunsten.»
»Av de modige kämpar
raglar här en, en stapplar, en stupar, och falla de hopvis.
Välter här en i bänk, så ränner en huvud i väggen.
En ger opp andan och allt, en somnar, och kivar en annan;
annor gråter, och ler den tredje — en sitter och kväder.
En pläger älskog, och bannas en annan om alle sju tusend.»
»Hon var sedig uti sin gång och vyrdig av anseend’,[1]
viktig i later, full med allvar och ärlig av uppsyn,
brun under ögon’ och bränd av solsken, mager av hullet,
renlig i dräkt, snövit av silver-blänkande klädnad,
slätt och rätt och skär pä det ärlige gamle maneret.»
»Tänk vad ett osnyggt djur en gammal och dygdelös man är!»
»Ålderen har sin vank. När stöd och stolparna bugna,
gavlarna luta framåt och väggarna slå sig i rämnor,
taket gistnar i dropp och huset begynner att braka;
malört utur var knut, döve nässlor[2] i springorne växa;
då är i samma palats slätt[3] lust mer — fröjden är ute.
Sådan är människokropp, när åldern kommer och åren
kröka din hals och rygg: både händer och huvudet darra,
knän bliva styv, din fot han vacklar, och måst’ du på siston’
trefotad hjälpa dig hän, som barnen i början å fyra.
Håren flyta dig av som vissnade löv utav aspen,
skallen snöd bliker ut,[4] där nu spela krusade lockar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
