Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne skaldeöden - Lasse Lucidor den olycklige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ord, som »genom århundraden fyllt kristna menigheter med
ängslan, då de ljudit under skumma kyrkvalv eller lästs i
låga hyddor».
Men i psalmens följande strof skådar skalden hänryckt de
saligas glädje:
»Men fröjda dig, mitt hjärta, hug och sinne!
Min tunga, sjung, så titt[1] jag får i minne,
vad härlighet hos Gud hans helgon få!
Rinn, glädjetår, när jag där tänker på!»
»När jag sover, dock ej vilar,
fast all sorg plär då bli glömd,
sargas jag av Satans pilar,
drömmer, att jag är fördömd.
Satan raskar efter mig,
döden synes gräselig,
ja, när jag månd’ vaken vara,
ser jag mig i samma fara.
Kroppen rys och hjärtat skälver,
när jag tänker däruppå,
ropandes till bergen: ’Välver
över mig och låt mig få
hastig ända, ty jag vet
ingen nåd och säkerhet.’
Ah, var skall jag usle bliva,
när Gud vill mig övergiva?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
