Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt folkkynne under stormaktstidens dagar - »Överflöd och yppighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mycket bekymmer väckte det hos överheten, att
»kvinnfolken på någon ringa tid hava begynt mycket förändra
deras dräkt», i anledning varav de nu fingo en särskild
förmaning »att akta sig för en sådan nyfikenhet, som mera
länder deras eget stånd till vanära än dem, som dem bruka,
till heder och lov». Ty sådant, heter det, »icke allena
utvisar en lättsinnighet och ett högfärdigt hjärta utan
förorsakar ock, att sådana vele sine jämlikar förakta».
Överträdelser av förbuden belades med höga böter, och
vissa personer tillsattes att vaka över deras efterlevnad,
räkna gästerna m. m. Ja en tid fanns en särskild
generalinspektör över dessa lagars handhavande. Men resultatet
av alla dylika åtgärder blev ringa. Först Karl XI fann ett
verksammare medel att utrota det onda; det medlet var
införselförbud och tullar.
År 1701 utfärdade emellertid regeringen en ny klädeordning,
vilken förbjöd bruket av flere slags tyger, som ansågos vittna
om överdåd och lyx. Ett livligt intryck av förordningens
verkningar får man i ett brev från Magnus Stenbocks maka
till hennes man, skrivet i april samma år: »Här höres», säger
hon, »intet annat än lamentationer[1] över klädordningen; och
hade intet Hans Maj:ts order snart kommit, att terminen hade
blivit på ett år prolongerad,[2] så hade det blivit ett fullkomligt
röveri på gatorna. För under den pretext,[3] att man hade
förbudna varor till kläder, är mången vorden avklädd på gatan
och mycket vackert folk beskymfat, så en hederlig
borgarhustru tog sin död utav skräck, att di rev kjortelen av henne,
och hon fick strax om aftonen ett missfall och tredje dagen
död. Och kan jag intet beskriva, vad för elände-tyg man måtte
köpa och dubbelt så dyrt som annars; och kunna
köpmännerna intet fournera så mycket, som konsumeras här i
Stockholm, mycket mindre i hela landet. Vi ha här i huset strax
låtit göra oss kläder tåv[4] denna manufactur; och äro di redan
halvslitna, så det är en synd att så kasta bort sina penningar.»
Ej ens prästerskapet undgick att smittas av denna
världens fåfänglighet. Vid Johan III:s kröning hade anmärkts
på deras korta och kantade kläder samt höga hattar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
