Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt folkkynne under stormaktstidens dagar - Ett hetlevrat släkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kungl. Maj:t nödigt vidtaga åtgärder för att bereda dem
andra möjligheter till bröd än andras död. Till den ändan
avlät konungen år 1699 till alla landshövdingar en skrivelse av
innehåll, »att ingen skarprättare skall i anseende till sitt
ämbete hållas för oärlig». Ty han vore ju satt att verkställa
Kungl. Maj:t och domstolarnas beslut. Således skulle
»skarprättaren med dess hustru, barn och tjänstefolk lämnas fritt
att hava umgänge med annat, ärligit folk», och när bödelns
barn och tjänstefolk »åstundade på annat sätt att söka sig
födan», borde de »hos annat folk bliva i tjänst antagne».
Till ytterligare höjande av skarprättarkårens anseende
skulle landshövdingarne tillse, att därtill antoges »ärlige och
oberyktade personer, de där i anseende till deras ostraffelige
förhållande med skäl kunna lidas ibland ärligit folk».
År 1700 befanns också nödvändigt att utfärda en kunglig
förordning mot »den fåkunniga inbillning, som somlige av
det gemena folket hava, att enär skarprättaren felar i sin
plikt och sin tjänst icke rätteligen fullgör, skall dem stå
fritt honom saklöst att stena eller eljest illa hantera». Tid
efter annan hade det hänt, att när »en skarprättare vid den
honom anbefallde exekutionen över dödsfångar ej förrättat
sin tjänst med ett hugg eller eljest med den färdighet, som
tillbör», hade »en hop obetänkt och överdådigt folk» tagit
sig före att sålunda överfalla honom; och vid det tumult,
som därvid uppstått, hade »dråp och dödsslag» inträffat. Nu
förbjöds vid livsstraff att »kasta sten eller annat på
skarprättaren eller eljest bära händer på honom för dess tjänsts
förrättandes skull», ty tjänstefel skulle avdömas och straffas
av domstol men icke av gemene man.
Att fuska i bödelns yrke var farligt. Kyrkoherden mäster
Samuel Hammarinus i Klara församling i Stockholm blev
avsatt anno 1663, därför att han med egen hand tagit ned
en piga, som hängt sig. Sådant ansågs nämligen vara ett
bödelsgöra, förnedrande för prästämbetet.
Regeringens försök att borttaga den vanfrejd, som i
allmänhetens ögon lådde vid skarprättarens yrke, hade ännu
vid mitten av 1700-talet icke lett till något nämnvärt resultat.
I en kunglig förordning från år 1743 förmäles, hurusom en del
soldater givit sig till bödelsdrängar för att slippa ifrån
krigstjänsten, »eftersom de veta, att de andre soldaterne sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
