- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IV. Karl XI:s och Karl XII:s tid /
66

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt folkkynne under stormaktstidens dagar - Sjukdomar och läkemedel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


En del hygieniska vådor förorsakades också därigenom, att
fångar avledo i fängelset, innan de fått sin dom.
Vederbörande ansågo sig nämligen ej kunna begrava de döda, förrän
deras mål avdömts, ty på domens beskaffenhet berodde,
huruvida liket borde »av bödelen i galgbacken nedergrävas eller
ock av ärligit folk begravas i kyrkogården». Följden blev
emellertid, att de döda kropparna mångenstädes »genom
stank de levandes fångarne med sjukdom antände och
besmittade». Regeringen sökte visserligen avhjälpa de menliga
följderna genom en förordning av år 1697, »att liken skulle
tagas utur kronones häkte medelst någre sådane gubbar, som
i städerne och vid exekutionsplatserne[1] finnas, och läggas i
något annat, särskilt rum», till dess dom fällts.

Emellertid visade det sig, att »stanken av deras kroppar,
isynnerhet vid sommartiden, förorsakade stor olägenhet vid
kronans slott och hus», varför regeringen måste inrikta sina
ansträngningar på att förmå hovrätterna och underlydande
domstolar att ofördröjligen avgöra brottmål i dylika fall.
Men då ej heller dessa åtgärder ledde till önskad påföljd,
gav konungen år 1698 landshövdingar och guvernörer
fullmakt att utan avvaktande av domstols utslag genast
låta verkställa begravningen enligt följande regler: »När de
grovaste missgärningsmän, nämligen Guds och Hans heliga
ords försmädare, tidelagare, mördare, grova bolare,
kyrkotjuvar och andra slike, varda i fängelset döde och själva
tillstått sin missgärning eller ock medelst någon underrätts
dom därtill redan äro kände skyldige, böra de genom bödelen
utur fängelset uttagas och i galgbacken eller moras
nedergrävas. Men de, som begått dråp, annat tjuveri, rymt undan
regemente eller för varjehanda annan mindre livssak sitta
fängslige och dö i kronones häkte, deras kroppar skola av
ärligt folk hanteras och i kyrkogården uti stillhet och utan
de vanlige ceremonier begravas.»

Höga vederbörande tänka på stadsbornas trevnad.



Den estetiska sidan av folkhygienen har väl i vårt land
först på de allra sista åren börjat i någon mån vinna
beaktande. Det är därför överraskande att redan på 1600-talet



[1] Avrättsplatserna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free