Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt folkkynne under stormaktstidens dagar - Några mer eller mindre väl valda ord om plägseden att dricka tobak, snuva tobak och tugga tobak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilket sig mycket förorsakar av tobaks otidiga och överflödiga
brukande, så att ingen, snart sagt, finnes, varken kvinna
eller man, ung eller gammal, som icke både snuve- och
dricketobak sent och bittida brukar».
Men tobaksbruket, som allt annat, åstadkom en
partibildning för och emot, och från båda hållen ansträngde man
sig att vinna de neutrala.
Till belysning av frågan om det nya njutningsmedlets
nytta eller skadlighet disputerades i Uppsala år 1633 över
en latinsk avhandling »Om den nikotinska örtens eller
tobakens härliga egenskaper», vars namn ju säger tillräckligt
om författarens ställning till frågan. Bland de märkliga
förtjänster, som tillskrevos bemälta nikotinska ört, uppräknar
författaren dess förmåga att bota så pass olikartade
sjukdomar som andtäppa, gikt och tandvärk.
En av de roligaste stridsskrifterna i den omdebatterade
frågan är »Seigneur Hans Hanssons drömmar» från tiden omkring
år 1680, vars okände författare börjar sin bok sålunda: »Anno
1679 den 1. Martii såg jag, Hans Hansson, i sängen, där
jag låg om natten, två män för mig ståndandes, vilka sig
emellan trätte och hårdeligen kivade, att mig tycktes lika
som de med sitt hark och bullrande skulle väcka opp mig.
Deras träta utgick på tobak.»
Den ene av dem sade sig heta Mäster Thadler. Han
domderade om tobakens skadlighet och kallade den »en
hjärnvilla, penningars spilla, luktar illa». Han anförde som
skäl mot dess bruk »dessa Nordlandsens gamla inbyggare,
vilka icke kände till eller visste av tobak», och framhöll
»deras trivenhet i arbete, mod och makt i manliga dater».
Han framdrog varnande exempel på folk, som »uti stället
för nödtorftigt öl och bröd, mat och kläden köpte sig tobak,
somliga till att röka natt och dag, att de luktade emot var
man dem mötte värre än som Nobis krogs krögare. Andra»,
sade han, »snuva det i näsan så fort, idigt och glupskt, som
torra jorden tager vatten till sig, varutav deras hjärna skulle
bliva så förbistrad, att de intet råd skulle hava för sig, och
näsan se ut som ett hönsehus, som varken rensades i år eller
fjor». Men de som tuggade tobak syntes honom bete sig ändå
»skamlösare». Många gånger hade han »vämjats vid deras
åthävor, när de sitta till bords med en ärlig man»; och inte skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
