Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kärnkarl från vår stormaktstid - Olof Rudbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trafik anordnades mellan Uppsala och Stockholm medelst en
postjakt.
Rudbeck utfärdade också reglementen för passageraretrafiken,
och i dem tog han kraftigt itu med »den oordning,
att någre stiga på jakten och säja sig vilja betala, när de
komma fram, men jakten kommer intet väl till lands, förrän
de springa av henne och rymma sin kos. Thy skall skepparen
så länge hålla från landet för ankar, till dess de betala; ty
en sådan jakt, som dageligen segla måste och aldrig länge
vila och måste ha en skeppare och sex båtsmän,
uppehälles icke med väder. Sedan ock, såsom hederligt folk
kommer till jakten, så måste skepparen hålla en skickelig
ordning med gement folk, som sig intränga, att de måste
veta, vad skeppsrätt är, och sedan intet med
tobaksdrickande, fylleri och annat skamligt leverne ställa sig som
oskälige djur; utan den som har lust för tobak, kan sitta
utanpå taket i fria luften, så förargar han ingen annan.» Så
löste den gode professorn frågan om rökhytt.
Sitt varma intresse för ungdomen visade Rudbeck på
många sätt. Manlig idrott ansåg han lika viktig som
bokliga studier, och därför lät han uppföra en stor byggnad,
där studenterna övades i ridning och fäktning. »De gamle
göthers ättlingar» skulle förbli ett härdat släkte. Han
bildade också bland studenterna ett musikkapell och ledde
övningarna på alla slags instrument. Själv hade han en
»ogement stark och grov röst», säger en av hans lärjungar.
Ja det påstås, att han kunde överrösta tolv trumpetare,
vilka blåste av alla krafter; och från hans vistelse i
Holland berättas det, att när han i Leydens kyrka stämde in
i församlingssången, omakade sig t. o. m. de flegmatiska
holländarne med att vända sig om för att se, ur vilken
märklig strupe så klangfulla toner kunde välla fram. Vid en fest,
som landshövdingen i Uppsala anordnade för Karl XI:s
drottning år 1689, steg Olof Rudbeck för var skål, som dracks,
upp från bordet, »höll näven såsom en lur för munnen och
sköt svensk lösen, så att för hans starka utblåsandes skull
det dundrade i salen, som hade det skjutits med små stycken»,
berättar en samtida. Den sjuårige prins Karl — den blivande
krigarkungen — spratt till av förtjusning vid denna musik. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
