Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kärnkarl från vår stormaktstid - Olof Rudbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lucas Halpap stod som utgivare. Icke utan orsak
misstankes Lundius också för att ha haft sitt finger med i spelet,
då man höll på att upptäcka »Samulex lag», ett verk, vilket
länge spökat i vår juridiska litteratur som alster av vår
äldste lagstiftare.
Anno 1706 lovade nämligen en viss herr Körning, bosatt
på Södermalm i Stockholm, att åt antikvitetskollegium
överlämna bl. a. »en på näver med gamla runor ristad bok»,
innehållande sådana godbitar som »Tors lag om helgdeldar,
offer och konungaval, Friggæ kvinnohelgd, djurbrunst,
äggning och fiskelekar, Samulex lag, Lumbs lag, Vigur
spås lag, Eriks lag». Dessutom erbjöd han sig att komma med
»tvenne gamle järnhällar», på vilka fanns »ojämt och grovt
inristat» Babylons torn och nordstjärnan med tillhörande
»grove runeristningar, så lydande: att folket sökte ifrån
Babylons torn närmare under nordstjärnan sitt säte och
hemvist». Dessa rara fynd sade sig herr Körning ha gjort
»efter undervisning av en gammal gubbe vid namn Michel
Jonsson i Långstrand och Tenala socken därsammastädes
uti ett mörkt valv, där en springekälla inne är, icke utan
stort äventyr och åtvarningar, med grå murens nedbrytande,
i ett nog med järn beslaget skrin».
När antikvitetskollegiets ombud, glada i hågen, anlände
till Körnings hus, kunde man emellertid icke anträffa varken
de rara hällarna eller näverboken. Körning påstod, att den
kista, vari boken förvarats, blivit honom ovetande öppnad
och boken stulen. Så blev till obotlig skada för vår
kulturhistoria det ovärderliga fyndet aldrig gjort. Tydligtvis har
man att göra med ett fall av överspänt patriotiskt nit.
Bland andra av Rudbecks lärjungar, som efter måttet
av sina krafter, eller kanske rättare sagt mer än så, arbetade
på att förhärliga Sveriges fornstora dar, förtjänar
kyrkoherden Broman i Hudiksvall[1] att nämnas. I sin bok
Glysisvallur från början av 1700-talet låter han sina läsare veta,
att självaste Adam en gång täckts gästa Hälsingland, där
hans älsklingsbarnbarn, Abels och Sets barn, hade slagit sig
ned i den fagra och trivsamma Delsbo-nejden. Kain och hans
barn bodde tydligen kvar i Asien, och det förefaller, enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
