Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En kärnkarl från vår stormaktstid
- Olof Rudbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Broman, som om Adam stått på mindre god fot med denna
del av familjen. Så skriver den gode pastorn nämligen:
»Att vår stamfader i sine månge och långe levnadsår besökt
sine barn och barnabarn, här och där, isynnerhet Abels
och Sets, och dem påmint om rätta vägen till salighetena,
därom må ingen tvivla, och i så måtto rest hit till Norden,
varit här en tid, hellre än hos de vanartige Kainiter, rest
till Asien igen och där i Herranom avsomnat, 930 år gammal.»
* *
*
Det led mot slutet av Olof Rudbecks rastlösa levnadsdag.
Aftonen syntes ingå fridfull och stilla, förljuvad av allmän
aktning och tillgivenhet. Då kom ett förkrossande slag.
Natten efter Kristi himmelsfärdsdag 1702 utbröt i Uppsala
en eldsvåda, som lade nästan hela staden i aska. En rasande
storm kastade lågorna från hus till hus. Till följd av
långvarig torka och en ovanligt stark värme hade trähusen,
med vilka staden var nästan uteslutande bebyggd,
»förvandlats till fnöske och tunder». Det stod ej i mänsklig
makt att stävja det rasande elementet, som förvandlade
staden öster om ån till ett enda eldhav. Det var, berättar
den gamle Rudbeck sedan, som om eld regnat från
himmelen.
På morgonen hotades Gustavianum, som gömde inom
sina murar universitetets dyrbaraste skatt, dess bibliotek.
»Då syntes överst på byggnaden», säger en gammal
berättelse, »i en virvel av gnistor, mellan eldskenet och rökstoderna
en gubbe av kämpaväxt och med gråsprängda lockar,
fladdrande för stormen. Det var den gamle Olof Rudbeck, som
från det redan rykande spåntaket anordnade sprutornas
ledning och utdelade befallningar med denna väldiga
härskarröst, vars ord ända bort i Svartbäcken förnummos med full
tydlighet. Han underrättades, att hans eget hus var antänt,
att fyra årtiondens frukter, att hans botaniska verk, att den
outgivna fortsättningen av hans Atlantika, att hans
mångfaldiga oersättliga samlingar uppgingo i lågor. Förgäves!
Han övergav ej sin plats. Och så blev vad som kunde räddas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0094.html
