Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kärnkarl från vår stormaktstid - Olof Rudbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bevarat genom den sjuttiotvåårige mannens orubbliga
ståndaktighet.» Han räddade bibliotekets skatter, och den sköna,
minnesrika domkyrkan, »den riksens klenod» stod kvar, om
ock illa åtgången av elden.
»Men så var ock segrarens styrka slut.
Ur Gustavianum han fördes ut
med svedda kläder och lockar;
en bruten gubbe med slocknad röst
i kraftlöst bröst
han bars bland ruiner och kolnade stockar.»
»Han lyfte sitt huvud, han såg sig kring,
han fann sig i sina studenters ring,
på trofasta armar bäddad.
Hans läppar viskande rörde sig:
’Stor sak med mig!
Men kyrkan, den riksens klenod, hon är räddad.
Mitt eget verk det är grus och mull,
men Sverge, det vet jag, slås ej omkull,
och därför jag tryggt kan flytta.
Om blott min kärlek — jag har ej mer —
står upp i er,
så har gamle Rudbeck dock levat till nytta.’
Välsignande sträckte han ut sin hand:
’Gud skydde Carolus och vårt land,
och, gossar, farväl med eder!’
I dörren ännu han avsked bjöd,
och vivat ljöd,
men sakta, helt sakta, ur vikande leder.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
