Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XI:s förmyndare - Vårt land får äntligen fred med alla sina grannar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som hade den makten till att väcka opp fältherren igen,
sade de, man skulle göra en annan, vilket hade blivit nästan
hastigt.» För den sakens skull hade man nämligen behövt
sammankalla en riksdag, och det hade regeringen ingen
lust till just nu. Ryssarne hade också pretentioner på att
Wrangel skulle hemkallas, »och mente», som Ekeblad
skriver, »att efter där intet kunde vara mer än hundra mil dit
som han var, kunde han sakta göra den resan i tre eller fyra
dagar». Till sist måste ryssarne nöja sig med de tre höga
riksämbetsmän, som funnos till hands; men när allt var klart
för audiensen, hade man på det viset hunnit fram ända till
den 8 april.
Högtidligheten ägde rum på rikssalen, där den lille
konungen satt på sin tron med änkedrottningen till vänster
om sig och de höga riksämbetsmännen och rådet nedanför.
Ekeblad ger i ett brev till sin fader en målande och rolig
skildring av ceremonierna:
»I går hade de offentlig audiens i rikssalen av kongen och
dronningen och hela rådet. De äro fyra principaler,[1] den
förste en knäs, den andre en vojvod och de andre två
statssekreterare, med en trettio adelsmän, som alla kysste kongens
och dronningens händer, när de hade övergivit[2] brevet,
som var tämmelig stort. Efter deras maner talte de den
ene efter den andre igenom tolkar och blevo svarade genom
rikskanslern. Sedan läto de bära fram deras present, de
hade från storförsten, som var trettio timmer[3] sablar, vart
timmer av en åtskillig buret.[4] De estimera[5] dem högt, men
jag tror de ä intet alla fina.
Sedan läto gesanterna bära fram deras presenter, vilka
bestodo uti leopardhudar, gyllenstycktäcken och turkiske täcken,
ibland annat slädtäcken, som jag tror intet voro två
riksdaler värde; och det måtte allt två och två bära utbrett.
En båge utan sträng var ock ibland de presenterne, som
icke var halvparten så vacker som den, som farkär har.
När detta var förbi, överlevererade de fredsfördraget,
på ett stort pergament skrivet, och begärte, att det måtte
bli ratificerat[6] med ed som vanligt, vilket ock lärer ske med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
