Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XI:s förmyndare - Den nya förmyndarregeringen och dess styrelsesätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjälp vinna seger. Men tyngre än hans ansträngningar vägde
den insats, som den högadliga regeringen gjort genom de
lyckligt åstadkomna fredssluten; och med sådan kraft och
endräkt handlade adeln, att den tog ledningen av
ständernas beslut och drev sin vilja igenom. Nu lät det vid de
ofrälse ståndens överläggningar på ett annat sätt än i
Göteborg: man fick höra pfalzgrevens forna förespråkare yttra,
att skälen för furstens deltagande i regeringen icke vore så
starka som de, vilka anfördes däremot, och vilka till stor
del vore »av sådan art, att man dem icke gärna nämner».
Till innehavare av riksmarsksämbetet utsågo råd och
ständer den gamle fältmarskalken Lars Kagg, Gustav
Adolfs ungdomsvän och jämnårige. Den nye
riksförmyndaren var en tapper krigsbuss, som utmärkt sig i många
strider under trettioåriga kriget och med outtröttligt nit
arbetat på att stärka Sveriges försvar. Hans anseende hade
redan vid Baners död varit så stort, att han då var ifrågasatt
att efterträda honom. När hans val till riksmarsk nu blev
känt, steg den gamle krigaren upp och gjorde några höviska
ursäkter: han var, sade han, »en utarbetad man vid inemot
70 års ålder, som icke hade studerat och icke kunde
främmande språk». På riksdrotsens anhållan förklarade han
sig dock villig att åtaga sig tjänsten. Men blott ett års tid
fick Lars Kagg deltaga i Sveriges rikes styrelse. Han avled
nämligen på hösten 1661.
Det dröjde emellertid till nästa riksdag, år 1664, innan
efterträdare utsågs. Då gjorde Adolf Johan åter försök att
bevaka sin rätt, men lyckade kunna de just ej kallas.
Oanmäld uppträder han plötsligt i rådskammaren, hälsar helt
kort rådets ledamöter samt överlämnar till änkedrottningen
ett brev, ställt till regeringen, och till en rådsherre en annan
skrivelse med utanskrift till rådet, varefter han snurrar om
på klacken och avlägsnar sig utan ett ord. En stund
därefter uppenbarar han sig på riddarhuset, likaledes utan
att vara anmäld. Med bister uppsyn tilltalar han
ridderskapet och adeln, ber ståndet besinna, vad dess välfärd tillhörer,
och manar det att taga i övervägande innehållet i det brev
han överlämnar. Och så är han utom dörren igen. Hos
prästerskapet och borgare stiger han också in, »allom ohoppandes
och oförmodandes», såsom det heter i prästerskapets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
