Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XI:s förmyndare - Den nya förmyndarregeringen och dess styrelsesätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egentligen lutade förmyndarne mest åt att undvika direkt
våld mot de styvnackade borgarne och ansågo det vara
bättre, att man »naggade dem så småningom och intet med
någon formell attack».[1] Sveriges regering försmådde icke ens
att begagna sig av sådana medel som följande, varom Wrangels
instruktioner förmäla: »Man måste söka att bringa någre,
som ha mest att säga bland borgerskapet, på vår sida genom
anbud av beställningar och länderier.» En tid sysslade man
i rådet med den snillrika planen att torrlägga Bremen genom
avledande av floden Wesers vatten, och man lät genom en
ingenjör undersöka möjligheterna. Snart fick man dock
klart för sig, att en dylik sorts blockad skulle kräva år för
att utföras och kosta mer, än den någonsin skulle smaka.
Vilken vrångbild av Gustav Adolfs och Karl X:s
utrikespolitik är icke detta! Inget mål, vare sig religiöst eller
politiskt, hade man i sikte, och illa förberedd kastade man sig
ut i äventyret. Att det behövdes något mera än att blott
fatta beslut om väpnat uppträdande tänkte man på först
efteråt. Då började överläggningarna om medlen att
verkställa beslutet.
Bristen på pengar verkade naturligtvis förlamande på både
politiken och krigsrörelserna. Till svenska truppernas
samlingsplats i Pommern anlände på hösten 1665 en del av kavalleriet
i mycket medtaget tillstånd. Ryttarne voro »mest nakne»,
och de flesta hästarna hade de på grund av storm måst kasta
över bord. En del fartyg blevo vinddrivna och strandade,
med den påföljd att både hästar och utrustning gingo
förlorade. Emellertid kunde Wrangel på sommaren 1666
innesluta Bremen med en armé på 10,000 man, och i oktober
började han beskjuta staden. Men nu förenade sig flere
nordtyska furstar mot Sverige, som icke hade någon hjälp
att påräkna från annat håll. Ty visserligen erbjöd
Frankrike förbund men på villkor, som kunde draga med sig
mycket större krigiska äventyr — och det fann svenska
regeringen ändå bäst att akta sig för. Så fick Wrangel order
att sticka sitt svärd i skidan och övergå till underhandlingar.
Dessa slutade med att Bremens rätt som fri riksstad blev
av Sverige erkänd. Resultatet var klent — det måste man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
