Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den blyge ynglingen, som blev envåldshärskare - Kriget med Danmark 1675—1679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fartygen vänt tillbaka till Stockholms skärgård. Redan i början
av färden hade en del sammanstötningar och andra missöden
inträffat. Besättningen var nämligen fåtalig och oövad. En
stor del hade aldrig förr trampat ett däck. När flottan kom
fram emot Gottland, fick den känna på höststorm. Tågvirket,
som till stor del var ruttet, sprang av; både segel och ankaren
förlorades. Livsmedlen hade man ej givit sig tid att salta in
eller ordentligt förvara, varför folket snart fick leva på skämd
föda, så att många sjuknade och dogo. Så kom sjögången
och knäckte de ovana, så att t. ex. på ett fartyg med 200 mans
besättning voro summa 11 man tjänstdugliga. Inget skepp
fanns, som ej hade minst 50 sjuka ombord; somliga hade 100,
ja 200 sjuka, och många av dem dogo. Fartygen fingo driva
nästan redlösa. Att möta fienden med en flotta, som icke ens
kunde reda sig själv, var ju ej att tänka på. Man måste vända
om.
Den oerfarne yngling, som skulle leda Sveriges öden,
förstod nu, att hans förmyndare försummat sina plikter. Men
han kände ännu ej hela vidden av eländet. Han skyndar till
flottans förrådshus i Stockholm — och får se det gamla ruttna
tågvirke, varav man använt till fartygens utrustning. Han
skyndar till amiralitetskollegium och spörjer ämbetsmännen
till, hur de kunnat sköta flottan så illa. Svaret blir, att man
ej kunnat få pengar. Han skyndar till kammarkollegium,
riksskattmästarens ämbetsverk. Tjänstemännen få lägga
fram räkenskapsböckerna. Han finner, att det var alltför
sant, vad som påstods i amiralitetskollegium: här ha inga
medel varit att tillgå. Han undersöker räkenskaperna
närmare. Vad finner han? Jo, att inkomsterna för kommande
år redan gått åt. Hans huvud svindlar. Det är, som om en
avgrund öppnat sig, där han står. Det finns ju ingen, som
ynglingen kan lita på. Han beslutar att själv taga ledningen
av allt. Ingen av rådet får lov att följa honom. Som
medhjälpare anlitar han blott sina sekreterare, bland vilka
Erik Lindsköld vinner hans synnerliga förtroende genom
sin arbetsamhet och sin förmåga att hitta på utvägar ur alla
svårigheter. I sina skrivelser begär konungen numera aldrig
råd, blott befaller. Ynglingen har mognat till man.
Men så ingrodd var slappheten, oredan och söndringen,
att omdömesgilla åskådare till vad som nu hände tvivlade på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
