Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den blyge ynglingen, som blev envåldshärskare - Kriget med Danmark 1675—1679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att det skulle stå i konungens förmåga att få bukt med det
onda. Tillståndet skildras av franske ministern i ett brev
från januari 1676 med följande ord: »Var och en sysselsätter
sig här med långa tal över statens angelägenheter, men ingen
tager sig av dem med allvar. Föreställ Eder ett skepp i storm,
utan styrman, på vilket matroserna ha mer lust att störta
varandra i havet än att tillsammans rädda sig! Sådan är
Sveriges belägenhet.»
En tid efter expeditionens misslyckande skriver konungens
överhovpredikant, Hakvin Spegel, i sin dagbok: »Vid dessa
onda tidender kunde man hos konungen icke bemärka någon
fruktan och blödighet, ej heller att han sökte med överdåd
och vällust slå sorgerna ifrån sig, såsom några furstar pläga,
utan tillbragte han julen i stillhet och andakt samt därjämte
under träget arbete för rikets bästa.» Men stunder kommo
också av dyster förtvivlan och leda vid livet. Ty allt såg så
hopplöst ut.
Under vintern satte konungen in sin kraft på att ordna
rikets försvar, framför allt på att åter utrusta flottan. Det
skedde nu med förbigående av riksamiralen, vilken, liksom
förut rikskanslern och riksmarsken, lagt i dagen sin oförmåga
att sköta sitt ämbetsverk. På våren 1676 löpte flottan ut i
gott skick men med en besättning, som danskarne kallade
»kun Bondedrenge, dyppede i Vand». Överbefälhavaren,
Lorens Creutz, var en tapper man men saknade tyvärr, i
likhet med riksamiralen, all erfarenhet i sjömansyrket.
Därför hade hans underbefälhavare ej heller någon respekt för
honom, och till på köpet voro de sinsemellan oeniga.
Creutz sökte emellertid strid. Efter att förgäves ha sökt
komma i drabbning med en dansk flotta vid Bornholm, vände
han och seglade inåt Östersjön. Danskarne förenade sig då
med en holländsk eskader och följde efter. För stark medvind
går seglatsen mot Öland. Vid dess södra udde beslutar Creutz
hålla sjöslag och ger order att vända. Men i sin iver glömmer
han, att amiralskeppet, Stora Kronan, går med de undre
kanonportarna öppna för att vara redo att ge ett glatt lag. I
vändningen rusar sjön in, och det väldiga skrovet kantrar.
Allmän förvirring ombord! Manskapet, som står vid kanonerna
med brinnande luntor, tappar dessa. Elden kommer lös och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
