Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En konung som samhällsomstörtare - Bistra tider för storfolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som hon säger, »min bror skulle mista i Livland, det min
salig herr far här själv tagit av fienden, polacken, och
därtill hela Ingermanland, som min salige käre far har låtit komma
till Sverige. O, otacksamma ständer och folk, som en så ärlig
man har med liv och blod tjänt!» utbrister hon. »Gud give
att min salig far och farfar hade lagat, att storfursten hade
behållit Ingermanland och polacken Riga och Lais, så hade
kanske deras barn och barnbarn då haft bröd, som man dem
nu så otacksamligen tager av munnen!»
Hårt var det, att män sådana som Otto Vilhelm
Königsmarck och konungens halvbroder, greve Gustav
Carlson, utarmade genom reduktionen, skulle gå att tjäna
främmande stater i stället för det fosterland, åt vars bästa de
hoppats få ägna sin begåvning och sitt mannamod.
Hårt var det ock, att reduktionen skulle drabba även de
fyra hemman, som Karl X:s gamle livknekt Bengt Travare,
sedermera adlad till Travenfelt, fått i gåva, därför att han
två gånger under slaget vid Varsjava räddade konungen från
att bli nedstucken. Sonen till den räddade var framför allt
annat »rikshushållare».
Men så blir det alltid i tider av stora välvningar i samhället:
då finns inget utrymme för personlig hänsyn. Ej ens
konungens egen farbror skonades. När turen kom till hans
pantegods, tvekade reduktionsmännen och hemställde till
konungen, hur de skulle handla. Karl svarade: »Vi se av eder
underdåniga skrivelse, vad I andragen beträffande hans
kärlighets, Vår farbroders hertig Adolf Johans gods och
förpantningar; och kommer Oss något sällsamt före, att I därutinnan
intet redan haver förfarit på samma sätt, som i andra mål
plägar ske, utan Oss med edre vidlyftige remonstrationer[1]
därutöver viljen besvärlige falla, där I dock haven klar lag
och förordningar, varefter I kunnen dem avgöra.»
Ej blott män, som blivit utarmade, utan även värnlösa
änkor och omyndiga barn kommo till Stockholm för att
bönfalla konungen om nåd. Men Karl drog sig mest undan till
sin ensliga gård Kungsör vid Mälaren. Där var det förbjudet
att besöka honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
