Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Envåldskonungen i arbete
- En tid av nytt uppsving för vårt näringsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En originell åtgärd att skaffa sig material för järnförädlingen
vidtog i början av 1700-talet brukets dåvarande ägare:
han tillhandlade sig av regeringen inemot 70 ton »ryska kulors»,
vilka tydligen utgjorde krigsbyte och nu vid Graninge
omsmältes och härdades till plogbillar samt andra redskap för
fredliga värv. Några år senare finna vi emellertid, att man
vid Graninge även inrättat sig för krigets behov. Då
tillverkades där både »ryttarklingor», värjor och bajonetter för
stora pengar.
* *
*
I Lappland bröts silvermalm vid Kidkevare och Alkevare
i Lule lappmark men utan större framgång, beroende särskilt
på »den omilda landsortens alltför mycket osunda dimma,
blåst och kalla luft samt vida avlägne situation».[1]
För transporterna vid denna och andra lappländska gruvor
var man beroende av renar, »med vilka lapparne, men inge
andre, veta ännu att umgå», såsom det heter i bergskollegii
redogörelse 1692. Men lapparne voro ej vidare hågade att
stå till tjänst, enligt vad landshövdingen upplyser år 1670.
Många av dem föredrogo att bli »vaganter och landstrykare»,
som, »betagne av lättja, driva landet omkring och med deras
tiggeri Eders kungl. Maj:ts undersåtare skrämma och besvära».
Man borde, ansåg landshövdingen, hålla dem ifrån dylika
färder till landets sydligare trakter genom att tillämpa 1642
års tiggareordning, vilket borde leda till så mycket säkrare
resultat, som »lapparne för arbete, ringa fängelse och
häktelse ganska frukta sig». »Och efter man fuller vet», fortsätter
landshövdingen, »att lapparne mycket föregiva och invända
om deras fattigdom, det de icke hava råd att skaffa sig hampa
till nät och annan nödig fiskeredskap samt krut och bly till
deras skytteri», så hemställer han, att regeringen bland de
lappar, som återvände till sin hembygd, måtte utdela några
skeppund hampa samt några lispund bly och krut »och de
således komma att bruka deras rätta näringsmedel».
Anläggningarna vid Nasafjälls silvergruvor,[2] där tidtals stor
livaktighet rått, hade under Karl X:s krig, år 1658, blivit
[1] Belägenhet.
[2] Se Bd III: 266.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0256.html
