Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Envåldskonungen i arbete - En tid av nytt uppsving för vårt näringsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtiga den båtnad, som genom åtskillige bergverks opptagande
därsammastädes kan stå att förmoda».
Därvidlag hade regeringen också i åtanke lapparne, som
man ville skulle bliva »med en nöjaktig undervisning till deras
själars salighet försörjde». Emellertid tyckas lapparne ej ha
satt något värde på detta utslag av regeringens
omtänksamhet om deras själar. Däremot hördes klagomål från fjällfolket
i en del byar över att finnar, som slagit sig ned i deras
trakter, »lade sig allena på överflödigt svedjande, varigenom både
skogen utöddes och skogseld kunde lätteligen förorsakas».
Genom dessa klagomål föranleddes Karl XI att befalla
landshövdingar och kronbetjänte att tillse, det anledningar till
dylika klagomål icke vidare måtte förekomma, utan att
nybyggarne i stället »uppbrukade landet till åker och äng samt
bebyggde deras hemman med nödvändige hus».
Vad som emellertid fick den största betydelsen för det
svenska jordbruket var, att Karl XI genom förmyndarräfsten
och reduktionen frigjort bönderna från höga herrars förtryck.
De behövde ej längre rädas för fängelse och pinorum på de
adliga herrarnes slott. Genom att oförtrutet övervaka, att
rättvisa skipades, bidrog han ock till allmogens välmåga.
Så skrev han till alla rikets landshövdingar: »Det är Vår nådige
vilje och befallning, att I låten alltid finna eder flitige och
oförsummelige att höra folkets klagan och hjälpa dem till
rätta, så att ingen med skäl må klaga sig [ha blivit] ohördan
och ohulpen i det, som rätt och görligit är.»
Denna månhet om den fattiges rätt är ett av de vackraste
dragen i envåldshärskarens personlighet. Under danska
krigets svåraste skiften hade han haft tid övrig att befalla
rådet »förhjälpa den fattige torparen i Skuru till rättvisa».
Ve den, som dristade sig »bonden på något sätt att
förtrycka och förorätta»! Han hade strängt straff att vänta, ty
till Karls oryggliga styrelsegrundsatser hörde, såsom han en
gång skriver till rikets landshövdingar, att »Vår fattige
allmoge må tryggas i sin egendom och beskyddas för allt våld
och oförrätt».
En landshövding, som i strid med tydligt reglemente
utkrävt för dryga utskylder och dagsverken av kronobönderna,
fick sig en skarp läxa, som slutade sålunda: »Och måtte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
