Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne trofasta kulturarbetare - Jesper Svedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upptuktan och idkeliga på knä till Gud gjorda böner för mitt
välstånd.»
Vid sex års ålder råkade Jesper ut för en olycka, som fick
stor betydelse för honom. Det var vår, och han lekte
tillsammans med en broder vid kvarnrännan. Vattnet forsade
över bräddarna, och kvarnen gick med full fart. Brodern
roade sig med att gå över rännan på en av tvärstockarna.
Då skulle Jesper förstås vara lika duktig och gjorde efter
försöket men föll i kvarnrännan, drev med strömmen och
fastnade med fötterna mellan hjulet och rännan, så att
kvarnen stannade. Där låg han väl en timme, och då han
slutligen drogs fram, kunde man icke se tecken till liv hos
honom. Men omsider kom han, förunderligt nog, till sans
igen. Den händelsen kunde Svedberg aldrig förgäta. Det
var, säger han, Guds beskydd och de heliga änglarnas vård,
som räddat honom, och han glömde sedan aldrig att morgon
och afton befalla sig »i Guds hand och de heliga änglars vård».
När han på äldre dagar författade sin levernesbeskrivning,
ett rörande vittnesbörd om mannens innerliga barnafromhet
och älskliga naivitet, uttalar han sig om denna tilldragelse
på ett sätt, som är betecknande för hans livliga föreställning
om den onda och goda andevärldens ingripande i människors
öden. Han såg i denna händelse ett av Gud och hans änglar
avvärjt försök från Satan att förgöra barnet, liksom den onde
anden förut sökt dränka den späde Moses och undanröja
Jesus genom det Herodianska barnamordet i Betlehem. Så
uttalar sig Svedberg: »Kanske han, som är en slug ande,
hade kunnat något märka på mig, att jag torde i längden
göra honom någon harm och hans rike något avbräck,
såsom konung Salomo betygar, ’att man ock känner en ung
på hans väsende, om han from och redelig varda vill’. Han
tyckte icke mycket väl därom, att jag så strax i min
barndom gärna läste i bibeln, när något folk var samlat att plocka
humle och dylikt hava för händer. Ty då var min största
lust att liksom predika för dem.»
Vid tolv års ålder hade Svedberg en dröm, som också
brände sig in i hans medvetande. Fast övertygad, som den
fantasirike gossen var, om att man med Guds hjälp kunde
skåda in i andevärlden, tedde sig drömbilder och fantasier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
