- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IV. Karl XI:s och Karl XII:s tid /
298

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne trofasta kulturarbetare - Jesper Svedberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för honom ofta som gudomliga uppenbarelser eller syner.
Om den nämnda drömmen förtäljer han i sin biografi följande:

»Vid min ålders trettonde år syntes jag mig om en
nattetid vara på en viss hög ort, som var vid och härlig. Där voro
två stora hus eller våningar, emellan dem en liten gång såsom
en förstuga. Där uti innersta vrån voro dörrar, en till var
våning. Där stod ett kar, uppfyllt med ljumt vatten. Och
Guds son stod vid karet. Och ganska mycket folk skulle
ställa sig därin, både små och stora. Vilka Frälsaren ville
hava till det härliga rummet eller våningen, som var på
högra sidan, dem tvådde han och släppte dem in. Men de
andra drev han otvagna ifrån sig till det andra rummet,
som var på vänstra handen. Jag stod ock bland dem, som
skulle fram. Jag kan väl bekänna, att jag var så till mods,
som vi sjunga i psalmen:

’När själen hon kommer för domen att stå,
hon fruktar full svåra, huru då vill gå.
Hon skälver och rister sig svåra.’


Jag suckade innerliga, där jag stod, och bad Gud troligen
och hjärteligen, att Gud för Jesu Kristi pino och döds skull
ville göra mig värdigan att komma ibland de utvaldas tal.
Vilket ock med mitt hjärtas obeskrivliga fägnad skedde.
Min allrakäraste Jesus och Frälsare tog mig, tvådde mig
och släppte mig i den himmelska salen, som hög och mäkta
lång var, jämväl ljus och klart skinande. Där voro höga
lavar på bägge sidor och trappor uppföre. Och jag kom
högt upp och kände igen många. Där sutto de utvalda ibland
varandra nakna med inbördes fägnad och gamman i helig
menlöshet och fullkomlig oskyldighet, förtroliga umgingos
och talades vid. Vad jag där hörde, och vad jag där såg, det
kan ingen människotunga uttala eller änglarne beskriva . . . .

När nu de frommas tvagning och skillnad ifrån de
ofromma allt var förrättad och överstånden, tager mig Frälsaren
vid handen och förer mig till djävlarnes och de fördömdas
boning och tillhåll, som var där på vänstra handen västerut.
Där var ett fasligt, gruvligt, styggt, mörkt och ett ganska
ohyggligt rum. Där dansade de fördömda i ring och höllo
varandra i handen, havande emellan handen var sitt
dunkelt ljus, slängande fötterna uppåt ryggen. För den ganska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free