Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne trofasta kulturarbetare - Jesper Svedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fula dans, det stygga tjutande, råmande och för de otuktiga
åthävor fasar jag ännu, när jag därpå tänker.
Sedan såg jag mitt i huset, som var ganska stort, en
faslig, rund, djup grop. Den brann med eld och svavel, och
lågan slog upp i gapet, som häftigare och förskräckligare
brann än någon masugn, där malm smältes. Där pintes de
fördömde gruveliga, gräsliga och erbarmeliga. Och
ehuruväl de med alla makt arbetade på att krengla sig upp, så
syntes mig, huru de drevos tillbaka och störtades med
eldgafflar neder i avgrunden med ömkeligt skrän och
förskräckligt pipande. När de dumpo neder igen, så sprakade det
hisliga, och elden gav stor låga och gnistor ifrån sig.
Där i huset stod ock en predikstol på ett högt rum, där
en liten ljusveke lyste. Här predikade en stygger, havande
en stor och vid hatt uppå sig, som slokade nedåt om öronen.
Han hade mycket snack till de fördömda och onda andarne,
sådant som han själver var, ohyggligt och otuktigt. Jag
gat icke höra därpå. Min Jesus tog mig vid handen och sade:
’Ser du, vad här är för väsen och tillstånd? Tacka du din
Gud, att du icke är kommen hit!’ Och förde mig så tillbaka
till de utvaldas boning igen. Där var ett annat id och ett
annat väsende och tillstånd. Vi sjöngo där tillika med höga
röster: ’Helig, helig, helig är Herren Sebaot; hela jorden är
full av hans ära.’ Och vid den sången vaknade jag.»
Som ung student kom Svedberg till Lunds universitet.
Men där var det nära, att han alldeles glömt bort alla fars
och mors förmaningar till flärdlöshet. Han säger själv:
»Jag lade mig till med en lång, svart peruk — svart och
lång var jag själv — jämväl en stor och lång värja och
axelgehäng, som de världslige då brukade. Så att jag tyckte
ingen vara min like; alla skulle ur vägen för mig och lyfta
djupt på hatten för mig.»
Efter en tid for Jesper Svedberg till Uppsala för att där
fortsätta sina studier. Mäkta fin och belåten uppvaktade han
nu teologie professor Martin Brunnerus.[1] Men den fromme,
allvarlige mannen betraktade honom med stora ögon och
frågade honom, om han tänkte bliva präst, han, som var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
