Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne trofasta kulturarbetare - Jesper Svedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det berättas om samme Johannes Carlberg, att då han
av Karl XI:s gemål kallades till hovpredikant, sökte han
undanbedja sig med orden, att »en Johannes intet väl
tjänte att predika i ett kungligt hov». Drottningen skall
då ha svarat: »Johannes tjänar mycket väl att predika
här, ty här är varken Herodes eller Herodias.»
Genom att säga sin mening kärvt och häftigt sårade
emellertid Svedberg mer än en gång lika mycket, som han
gagnade. Dessa fel ådrogo honom fiender, mest bland hans
egna ämbetsbröder. Han kunde nog, även han, behöva
tuktas och pröva på motgångar, men i nöden fann han tröst
i Guds ord. Psaltaren blev i sådana stunder av själskval
hans bäste vän.
Och hans mäktigaste jordiske vän svek honom aldrig,
vad Svedbergs avundsmän än kunde påstå om honom. En
dag, då Karl XI och hovpredikanten samtalade med
varandra uppe på slottet, sade konungen: »Du har många
ovänner.» Svedberg svarade: »En Herrens tjänare, Eders Majestät,
duger icke mycket, om han icke har ovänner. Sen på
profeterne, apostlarne och Kristum själv! Vad ovänner och
fiender hade icke de?»
År 1692 blev Svedberg, i strid med sin egen önskan, av
konungen utnämnd till teologie professor i Uppsala. Under
läsåret 1692—93 var han rector magnificus, och vid den
teologie doktorspromotion, varmed hundraårsminnet av Uppsala
möte firades, fick han hålla promotionspredikan i domkyrkan.
Han yttrade därvid om doktorsringens symboliska betydelse:
»Hade jag varit med, när ringarna hos guldsmeden beställdes,
skulle jag hava givit det rådet att låta sätta i ringen tre L»;
och dessa tre L skulle betyda lära, leva och lida.
Efter promotionen ställde Karl XI till ett hejdundrande
gästabud, vid vilket den annars så stillsamme och sparsamme
konungens levnadslust bröt fram på ett våldsamt sätt. Han
föreslog en massa skålar, och för var och en fordrade han,
att alla gästerna skulle dricka sina glas i botten. Svedberg,
som avskydde varje utbrott av omåttlighet, lyckades länge
undkomma sina plikter som gäst genom att smussla glaset
till den vaktmästare, som passade upp bakom hans stol, —
och han tömde det utan tvekan i professorns ställe. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
