Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredspolitik - Bengt Oxenstierna leder in Sveriges utrikespolitik på nya banor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom att hålla fast vid en allians, som med den tidens
ändrade förhållanden i stället måste bli till Sveriges olycka.
Garantitraktaten i Haag var, ehuru ännu ej så
betydelsefull, dock själva kärnan till det stora förbund mot Ludvig
XIV, som till sist lyckades sätta en gräns för hans
erövringslystnad. Franske ambassadören i Stockholm utbröt vid
underrättelsen om garantitraktaten i en ström av bittra ord
om otacksamhet, blandade med hotelser, och det dröjde ej
länge, innan Ludvig XIV i harm återkallade sitt sändebud
för att ej på tio hela år sätta någon annan i hans ställe.
I förhållande till Danmark bröt Oxenstierna avgjort med
Johan Gyllenstiernas politiska system, ty han väntade sig
intet gott av grannen. Men så ägde han ej heller sin
företrädares gudaborna kraft att påverka Danmarks statsmän
och ge den skandinaviska förbundstanken luft under vingarna.
Sveriges närmande till Holland uppfattades i Danmark
som ett avsteg från 1679 års skandinaviska förbund, som
just var riktat mot Hollands handelsvälde på Östersjön.
Genom alliansen med Sverige skulle nämligen, menade man
i Danmark, holländarne bli Östersjöns herrar och »utsuga
all de nordiska folkens fetma». De ekonomiska villkoren i
garantitraktaten hade också utan tvivel kunnat bli mindre
ofördelaktiga för Sveriges handel, om man från detta håll
velat lyssna till Danmarks förslag att driva gemensamma
underhandlingar med den mäktiga republiken.
Nu blev det i stället så, att de nordiska makterna var för
sig sökte vinna fördelar i Holland, ty även Danmark
underhandlade till en tid med denna makt, och danska regeringen
var ingalunda obenägen att biträda garantitraktaten i Haag.
Men då Holland fann Danmarks anspråk för höga och ställde
sig avvisande, följde konung Kristian i stället lockelserna
från Ludvig XIV, som var angelägen att vinna någon
ersättning för den bundsförvant, han förlorat i Norden, en
förlust som betydde ganska mycket för honom, så ansedd
som den svenska stormakten nu åter blivit efter ett med
heder genomkämpat krig och ett kraftigt inre uppsving.
Ludvig XIV:s storartade anbud förmådde slutligen danska
regeringen till ett förbund med Frankrike. Då brast, till både
Sveriges och Danmarks olycka, det band, som Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
