Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Envåldshärskarens familjeliv - Den enväldiges sista tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då jag svarade: ’Eders Maj:ts tårar äro visst tecken därtill;
ty en bedrövad ande är det offer, som Gudi behagar.’
Hans Högsal. Maj:t lät ock befalla, att Herr slottsfogden
och jag skulle av fattigpenningar utdela 1,000 daler
kopparmynt till de fattige, det ock skedde.
Uppå Mariæ bebådelsedag, efter hållen predikan, begick
Högsalig Konungen den höga måltiden med djupaste
devotion, ståendes på sina knän mitt på golvet.
Uppå palmsöndagen, som var den 28 martii, efter hållen
predikan, blev jag en stund kvar, efter Högsalig Konungens
befallning, då Salig Konungen, ibland andra ord, med
flytande tårar beklagade: ’Gud tröste min ålderstigna fru moder
dronningen, som skall leva efter mina dagar, med de små och
unga barnen!’ Vilket jag då icke utan tårar hörde och även
nu med tårar beskriver.
I dymmelveckan måste Hans Högsalig Maj:t alldeles ligga
till sängen, däremot han länge strävade, hoppandes genom sin
tålmodighet övervinna dödens pilar, då jag hela den veckan
predikade om Jesu pina och död, såsom den rätta själaspis
emot döden.
Efter ordentelig gudstjänst satt jag vid sängen och läste
under tiden Davids botpsalmer och under tiden de tolv
andeliga betraktelser.
När jag i förflutne dagar, efter Hennes Maj:ts nådiga behag,
frågade Högsalig Konungen, om man intet skulle låta bedja
för Hans Maj:t i kyrkan, nekade Högsalig Konungen med
dessa ord: ’Det blir strax så stort väsende’, viljandes, som
en nitälskande och kär konung emot sina undersåtar, hellre
allena draga sin sveda än allt för bittida förorsaka och
framkalla sina undersåtars tårar. Vilka förböner dock sedan
skedde med allas tårar.
Uppå påskdagen, då svedan mer och mer tilltog och jag
om morgonen inkom, uträckte Högsalig Konungen sin hand
till mig, säjandes: ’Doktor, det lider med mig nu närmare och
närmare till döden.’ Då jag svarade: ’Så länge vi se Eders
Maj:ts andedräkt, hava vi hopp om en nådig förändring. Gud,
som är mäktig uppväcka de döda, är ock mäktig hjälpa de sjuka.’
Uppå denna morgonstund, såväl som föregången
långfredag frågade Högsalig Konungen mig, om vår nu regerande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
