Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Envåldshärskarens familjeliv - Den enväldiges sista tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konung[1] med devotion begick första gången Herrans
högvärdige nattvard, som sig borde, därom Högsalig Konungen
långt förut var bekymrad. Då jag berömde både Hans Maj:ts
färdighet i sin kristendom och gudelige devotion vid den heliga
nattvarden, tackade Högsalig Konungen sin Gud, att därtill
en god begynnelse gjord var.
Solen är alltid klarast, när hon bärgas: våra sista ord
alltid märkvärdigast och vår sista livsdag alltid
tänkvärdigast. Den dagen var för Högsalig Konungen annandag påsk,
då Hans Maj:t hade liten eller ingen ro under predikan,
därför jag ock måste, för hans sveda och sjukdom, predika det
kortaste jag kunde, efter dessa evangelii ord: ’Herre Jesu,
bliv när oss, ty det lider åt aftonen, och dagen är framliden!’
Efter sluten predikan vinkade Högsalig Konungen till
mig med handen, att jag skulle komma närmare. Då jag kom
till sängen, tog Hans Salig Maj:t i min hand och sade: ’Kom
till mig änteligen emot aftonen, sedan I vilat Eder till
klockan 9! Låt ingen annan präst komma, ty jag är bäst bekant
med Eder!’ då jag svarade: ’Mycket gärna, Eders Maj:t.’
Då tänkte jag vid mig själv: ’Ho vet, huru det står till i
afton klockan 9. Kanske denna dagen bliver lyktad, förr än
aftonen kommer.’ (Det stod ock, Gud bättre, annorlunda
till klockan 9.) Då »gjorde jag ett kort och enfaldigt
skriftermål, men Högsalig Konungen avhörde det med största
devotion, svarade uppenbarligen och högt till alla frågor,
så att alla, som vid dörren och i salen voro, det hörde.
Besynnerligen bekände Högsalig Konungen sig vara en
stor syndare för Gud, med Paulo, och gjorde därpå sin
syndabekännelse, intet liggandes, fast krafterna voro svaga, utan
steg upp på sine knä, fast Herr kammarherren skulle hålla
uti hans arm, emedan han uppestod, och läste
syndabekännelsen själv med hög röst och flytande tårar. Sedan den
heliga måltiden var överstådd och jag läst välsignelsen, sade
Högsalig Konungen: ’Jag tackar dig, som påminte mig allt
detta; jag är nu så glad och lätt i mitt samvete.’ Jag
svarade: ’Det är intet under; ty där syndernas förlåtelse är, där
är både liv och salighet. Där är ock glädje, såsom Jesus säger
i Matt. 11: ’Kommer till mig I, som arbeten och ären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
