Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollpackor och avgudadyrkare - Det stora trolldomsraseriets tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Där hava många skepp blivit olyckeliga», heter det i en
beskrivning från 1700-talets mitt. Och det var för att hålla
sig väl med sjörået, som förbifarande seglare gåvo trollet
det vackraste och finaste namn, de kunde hitta på, och
inställsamt kallade det Jungfrun, vilket egentligen betyder
»en ung högvälboren kvinna».
Den, som förstod konsten att hålla sig väl med öns
andemakter, kunde emellertid ha åtskilligt trevligt där, enligt
vad en svensk prästman berättade för en holländsk
ambassadör, som år 1615 seglade där förbi. Vår sagesman påstår,
att så snart en sådan person, som förstår konsten att tas med
andemakterna, kommer upp på klippön, »så synes honom
uppå samma berg en mycket skön grön trädgård med
allehanda fruktträd, såsom äpplen, päron, körsbär, krikon,
plommon etc., beväxt vara, vilka man utan fara plocka och äta
må. Och länger fram gåendes, kommer man uti en mycket
lustig grön dal, därest mitt uti ett blått silkestält oppslaget
står, med guld utsirat och broderat, däruti många ganska
sköna jungfruer med kostelige kläder sig uppehålla och
förlusta med allehanda förnöjeligheter, med dem man utan
blygsel kärleks verk driva kan samt sig pläga och all vällust
föröva utan att hava därav någon skada. Detta händer såväl
om vintern som sommaren. Det händer ock ibland, att
någre fiskare där omkring, som av denna handelen också veta,
stundom gå dit sitt nöje att försöka och förlusta och komma
därifrån utan skada.»
Ön Jungfrun hade emellertid också ett annat namn, som
mycket användes av sjöfarande, och det var just Blåkulla,
vilket även denna klippa fått efter sitt utseende på långt
håll. Flere andra berg, som gåvo den från havet
kommande seglaren den första landkänningen, buro samma
namn. Så finns ett Blåkulla i Bohuslän, öster om Marstrand,
»de sjöfarandom till stor efterrättelse», och Bleking har ock
ett berg med namnet Blåkullen, beläget nära Karlshamn.
Sådana blå berg var det, som under häxtrons dagar
utpekades såsom mötesplatser för trollpackorna, vilka då allt
mer undanträngde trollen ur folktron. Och framför allt blev
det mest ryktbara Blåkulla, ön Jungfrun i Kalmarsund, den
plats, där man allmännast trodde att häxsabbaten firades.
Redan Olavus Magni förtäljer om denna ö: »På detta berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
