Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollpackor och avgudadyrkare - Det stora trolldomsraseriets tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På grund av sina stora teoretiska insikter och praktiska
erfarenheter i fråga om »barnaförandet» blev Gävlepojken av
bekymrade föräldrar anlitad som rådgivare, och så gick
tolvårige Johan Johansson Grijs omkring och hoverade sig där
uppe på Söder, gjorde besök i hemmen och gav med viktig
min sina ordinationer, mot kontant erkänsla förstås. Och
hade den nye barnavårdskonsulenten med sin psykologiska
skarpblick konstaterat, att barnen voro »förde», så voro de
också förde — det var ingen fråga om det. Nekade de, så
tillhöll han bara föräldrarna att med lock eller, om det inte
hjälpte, med aga få fram bekännelser. Och så snart barnen
bekänt, »hände det, att de med dånande och nederfallande
sig åtburo som de andra barnen». Så var det ytterligare styrkt,
vilken skicklig specialist unge Grijs var, och barnen själva
gåvo honom vid uppvaknandet fullkomligt rätt: det var bara
det, att de först efter bekännelsen hade kunnat erinra sig,
att de varit i Blåkulla. Men nu kommo de så tydligt ihåg det.
Hur betecknande för stämningen inom vakstugorna är ej
följande skildring! En på Söder boende ryttmästare hade
barn, som sade sig anfäktas av Näslöskan och en annan häxa,
Anna Månsdotter, kallad »Vipp upp med näsan», varför
fadern satte ett par av de beskäftigaste kvinnfolken, en piga
och en madam, att vaka över småttingarna. Första natten
de vakade började gossen Nils gäspa och sade: »Rätt nu
kommer trollpackan.» Därefter begynte alla barnen ropa:
»Nu tager hon bort oss!» Den vakande hustrun sporde då,
var trollpackan var. Barnen sade: »I farstun.» I
detsamma stack trollpackan »en krokot nål igenom väggspringan»,
och då ropade barnen: »Si, där är hon, si, där är hon!» Nu
högg hustrun till med en vedyxa men råkade icke
trollpackan. Andra gången sticker »packan» in nålen, så att pigan
får se huvudet på henne, och barnen skrika: »Hugg nu till!»,
vilket hustrun också gör. »Nu råkade du och högg håret av
henne», ropa barnen. »Och när hon begynte se till, fann hon
hår både på yxen och på väggen», heter det i den trovärdiga
berättelsen.
Följande natt, då trollpackan upprepade sitt besök, blev
hon av den vakande hustrun tilltygad på samma sätt, och
ryttmästaren uppvisade själv inför rätta det hår, som den
rådiga madamen huggit av häxan. Efter den betan hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
