Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollpackor och avgudadyrkare - Det stora trolldomsraseriets tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trollpackan »farit under bordet som en stor muff; och
hustrun slog uppå densamma med yxhammaren».
På det viset råkade de små i riktiga hysteriska anfall.
Åter och åter inkommo nya skrivelser till myndigheterna
från »fattige syndare och sorgbundne föräldrar från Sanctæ
Catharinæ församling» med bön om hjälp mot Satans raseri.
Så heter det i en av dem: »Våre barn bekänna dageligen, ja
var natt, att de igenom Satans instrumenter och häxor bliva
till Blåkulla bortförde, två, tre och fyra gånger, och där
omdöpte i tre onda andars namn samt lärde läsa ohörige
förbannelser emot allt det som heligt är, emot sin vilja.»
Hjälpen kom också till de sorgbundne föräldrarne — i
form av dödsdomar och avrättningar. Regeringen uppdrog
åt Svea hovrätt att rannsaka om »det ynkeliga trollväsendet
och Satans raseri». Den kvinna, som först förhördes, var den
förut nämnda Anna Månsdotter, mössmakerska till yrket.
Hon nekade ståndaktigt till barnens alla beskyllningar och
såg i själva verket klarare i saken än både åklagare och
domare. Det var uppenbart, sade hon, att mycket av det barnen
påstodo sig ha upplevat hade varit idel drömsyner, och annat
hade elaka människor inbillat dem. »De hava väl anförare
med sig, som giva dem in vad de skola säga», yttrade hon
och tillade, att det vore bättre för barnen, om de hölles i
skolan, än att de skulle så löpa på gatorna. »Om jag kunde
frälsa barnen med mitt blod, ville jag gärna låta mitt liv»,
sade hon till sist.
Mot sitt ståndaktiga nekande dömdes emellertid både hon
och Näslöskan samt dennas syster att halshuggas och å båle
brännas. När dödsdomen över Näslöskans syster var
avkunnad, yttrade det stackars offret: »Nå i Jesu namn! Oskyldig
är jag. Gud upplyse eder och låte eder ha fällt en sådan
dom, som I kunnen försvara!»
Trolldomsraseriet tilltog emellertid så våldsamt, att
regeringen fann sig föranlåten tillsätta en stor
rannsakningskommission, bestående av både jurister, präster och läkare,
bland dem Urban Hjärne. Inför denna domstol infann sig
kyrkoherden i Jakobs församling, magister Magnus Pontinus,[1]
med fem egna barn och tre brorsbarn mellan 11 och 6 års
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
